Vanlig torsdag, men inte mindre speciell 😉
Ungarna garvar fortfarande åt crazy frog 😂
Till och med försöker härma 😉
Johannes konstverk
😍😍
Har gått bra och de har lekt fint ihop, maten dissade dom , rättare sagt det som var tänkt
Lasagne med kycklingfärs, men det funkade med spagetti och köttfärssås istället och sedan var alla nöjda och glada 😉 medan ungarna lekte uppe röjde jag nere, så när han sen kom ner så han "-men åh vad fint du har gjort mamma!" , då kändes det gött i själen 😉
Imorgon vankas jobbhelg men också helgmys med familjen ❤
Gold at the altar
Sitter i sängen med frukost och en sovande pojke bredvid, lyssnar på Chris Kläfford- Gold at the altar och minns gårdagen med en spricka i hjärtat då vår son säger i bilen..
"-kommer ni dö någon? "- kommer jag att dö?
Sedan försöka förklara på ett sätt som barn kan försöka förstå men som förälder vill jag heller inte ljuga, så jävla svårt när man knappt förstår själv...
Pojken gråter hejdlöst för han kan inte förstå varför vi måste dö....
"- Jag vill inte dö!!!!"
Mitt hjärta vreds om rejält och han nästan skriker "- mamma jag vill krama om dig ( satt bak i bilen) , så jag sträcker fram handen för att kunna hålla hans hand men han gråter och vill komma närmre... ❤
Vi försökte trösta honom Mattias och Jag med det vi kunde, men känslan i mig sitter i än, och Johannes reaktion kan jag relatera till fast jag är vuxen, för mig känns inte döden som livets gång, jag kan inte acceptera att det ska vara så, känns inte naturligt för 5 öre, jag får acceptera till en viss gräns för jag kan inte förhindra att det sker, men mitt hjärta är inte skapt för att förstå varför. Jag har inte accepterat de jag förlorat i döden, jag gav inte upp efter dom för jag vill inte heller dö, jag försöker leva så länge jag kan och jag har det finaste att leva för ❤
