AleahciM1981

Nervös för den första jag kommer träffa är Farmor, men är bra nervös, så där pirrig och glad, ska sova där några dagar, ska bli jättemysigt, hon har nyligen opererat sitt andra knä, så jag kanske kan pyssla om henne för omväxlings skull, hon har alltid tagit hand om mig. Ska även träffa Farfar, trots att de är skilda så bor de ändå rätt nära varandra, vilket är bra för mig =)... sen blir det en tripp till mina mostrar i Bålsta, hoppas Ann-Cha tycker om tröjan jag köpt, hon bad mig att köpa något på rean för vi har typ samma klädsmak... :P

Mamma är så underbar hon, kommer sakna henne och min lilla Skalman också, jobbigt att åka ifrån familjen, har inte gjort det sen Jimmy dog, alltså så där riktigt åkt bort, men det kan vara bra med miljöombyte också, tror jag behöver det, hämta ny inspiration, nya krafter, ska ju kämpa för att bli pionjär någon gång under 2009, så måste bli varm i kläderna först, vara hjälpis några månader så man vänjer sig vid det tempot man kommer att behöva, för jag behöver mer andlighet, kan känna mig ensam i Sanningen för att hela mitt kontaktnät, min familj och släkt som varit mitt allt hela mitt liv inte kan vara en del av det liv jag lever idag, de finns självklart med i mitt liv men jag lever samtidigt i något de inte förstår och då kan jag känna mig riktig ensam, så jag måste bygga upp min tro, bli starkare, visa Jehova min kärlek och be om hjälp, min sorg i att känna mig ensam är bara Han som kan hjälpa mig med, jag har ju en stooor andlig familj också som förstår denna del av mitt liv, så missförstå mig rätt, jag är inte ensam men kan ändå känna mig så...

Kommer bli bra det här, det känner jag!!! =) kommer nog inte kunna skriva på ett tag, får se, men jag ska ha det bra så tar hand om er här hemma...

Kram delas ut till alla som vill!!!

Sov till 12, hörde ni jag sov, på riktigt, det blev dock väldigt länge, men jag fick sova på riktigt, ingen dvala liknande sömn, det kändes så underbart, kom hem rätt sent igår kväll från min morbror, har haft det jättebra där sen i fredags men de har bjudit mig mamma och kenth på mat konstant, alltså jag skojar inte, jag har aldrig aldrig ätit så mycket och så ofta, mår dock inge vidare över det men det var ett frossdygn.. Helene är grym i köket så det blev buffér av allt, efterrättsbordet...var hej kom och hjälp mig vad mycket, hon har bakat allt själv också, det var kärleksmums, mazariner, äppelkaka, raiderkakor, kubb, moccarutor, chokladrullar, arakstoppar,knäckkaka, har säkert glömt något men jag höll på att svimma =) inte för att det hjälper men vi var ute med Undra (min morbros hund) och gick 1 timme ute i den härliga vintersnön, men det var uppfriskande iaf....

Idag har jag varit duktig och städat, känns bra att ha det riktigt fint när man åker bort, sen ska ju mor och kent passa katterna så vill ju ha lämnat ett fint hem, annars skulle mamma få för sig att städa hos mig, hon gör det av kärlek men jag anser att jag är vuxen så det ska jag göra själv, där emot så kan vi hjälpas åt, det kan jag göra hemma hos henne med men det är en annan sak..men sen får jag förstå att en mamma är alltid en mamma, jag kommer alltid vara hennes "lilla unge" hela livet *skrattar* Tog stormattan in i duschen och skulle tvätta den och det gick ju bra tills den blev väldigt blöt, då blev den tung som bly och jag kunde knappt lyfta den men nu är den nästan helt torr och ska ligga i vardagsrummet...

Har pluggat idag också, ska ju lämna in de sista arbetena snart, fick förlängt en månad, men det är bara i tid för att hinna lämna in arbetena, ska inte ha några föreläsningar eller lektioner i januari men har den tiden att ändra om något är fel i nåt arbete, jag är tacksam för det nu, var ändå mer än jag trodde med de sista kurserna..så jag kan egentligen inte räkna mig som undersköterska förens sista januari, men det gör inget =)

Ska i tjänst imorgon, blir lanttjänst, hoppas på bra väder bara, annars blir jag väl sjuker igen... sen på tisdag åker jag till Stockholm, Farmor blev så glad när jag sa att jag åker till henne först och stannar där några dagar, hon sa att jag fick stanna hur länge jag ville och att det skulle bli så kul att ses, vi har inte setts sen 2003, jag skäms för det men allt har varit upp och ner de senaste åren, men jag längtar, jag undrar om hon är sig lik, så som jag minns henne???

Hörde en grymt bra låt på radion idag och ska försöka leta reda på den, de sa ju inte vem artisten var eller vad låten heter..*suck* typ enda gången de låter bli att prata och det är då jag behöver det..typiskt!!!

Nu ska jag återgå till pluggandet och se om Diva vill komma in, hon har börjat sova på den andra sängen brevid min, gulligt värre, nu har jag både "barnen" hos mig *skrattar*

and just hate it...vaknar upp varje morgon med  att känna det som att jag håller på kvävas av snor och slem, jag vet att det är äckligt men tänk då på mig som får stå ut med detta... jag har fått svar på livets alla stora frågor, det jag undrar över, hur mycket snor kan en människa "producera" egentligen... gränsen borde ju vara nådd för min del... nåväl nog om det där äckliga....

Igår var jag hemma, försökte städa lite men blev inte så mycket kan jag erkänna, blev mer baka bullar till bokis idag och gjorde världens godaste köttfärspaj, sen hann jag med och tvätta på kvällskvisten, att göra dessa saker när man är frisk är ingen konst men som sjuk tar det enorma krafter, men jag lyckades och är nöjd med allt utom städningen..

Försökte reda ut Divas toviga päls men det slutade illa, hon höll på att klösa sönder mig och bet mig hårt... så det finns bara en utväg, beställa tid för henne så får de söva henne och raka henne på ryggen och sidorna, för det är där tovorna sitter, "De som har arga katter får rivet skinn" vill helst överleva så det får bli på detta sätt.

Måste springa ner i tvättstugan nu, sen käka lunch och börja göra iordning mig och dra mig bort över till Frenells family, sen gå ner till casa de loca och ta en långpromenad med hundarna, blir en bra dag det här.
Imorgon är jag bjuden hem till Morbror med familj, det ska bli mysigt, ska sova över där med min egen familj, sen är det snart time för att åka till Stockholm, åker den 30/12-08  på eftermiddagen och är hemma den 7/1-09 =) en semester blir det för mig...nice...

Hoppas ni får en trevlig torsdag!!!

YA!!!!! Lets dance Salsa or not.... lite halvless men det är okej, har varit sjuk i flera dagar och då brukar lite depp komma med på köpet, "It can only get better!"
Diva har för vandlats till en stor tova, måste i värsta fall raka henne om jag inte lyckas få till hennes päls :S då kommer hon bli en riktig snygging... men det kan inte hjälpas...

Hemma hos mig händer väl inget spännande, det är tyst i huset iaf, så det är skönt, i måndags morgon var det fullt ös ute i trappen, det var två av gubbarna som hamnade i luven på varandra, där spriten går in går vettet ut...
Funderar om jag ska slå på en film och lägga mig under duntäcke och vägra göra mer av denna dag... jo det får bli så...
Ni som väntar på en längre blogg får vänta...not in the mood....

" She's so confused
She knows she deserves more
Someone who will love and adore "

Texten tagen ur en underbart skön låt med Mario Vazquez och låten heter Gallery..men det är bäst när halva delen är på engelska och den andra på spanska...är ju kär i själva språket spanska, har varit det sen första stund, vilket leder mig tillbaka till högstadiet =) blää tider jag inte vill minnas...

kom ihåg att jag och Sandra sprang efter en stackars badvakt som heter Pär och förmodligen jobbar kvar i Kvissles badhus... han var lik Casper i Arvingarna, som var min och Sandras favoriter EVER... så var enda dag var vi inne vid badhuset bara för att se han, sen tog vi reda på när han fyllde år, spelade in ett band där vi sjung själva...hör och häpna, det var dessutom Arvingarnas låtar, vi köpte en röd ros och så gick vi och la det på trappen till hans hus, ringde på och sprang och gömde oss...
Han öppnade, såg presenterna, tog dem, tittade sig omkring, gick in och spelade upp bandet vi spelat in, till och med så högt att vi hörde det där vi stod gömda, sen kom han ut igen och sa tack..vi hade pratat in något också, minns dock inte vad vi hade sagt... pinsamt!!! anywho lite stalker varning där... men det har gått över på äldre dar, visar mig helst inte på Kvissleby badhus längre... jag skäms bara jag tänker på vad vi gjorde för typ 13 år sedan...

Har hittat igen en av mina gamla Arvingarna-skiva... och jag lyssnade på den idag, och jag minns varför jag älskade dem..*skrattar* och Casper, I will never forget =) en av mina favoritlåtar
"Räck mig din hand"
"Bara tiden kan få mig att glömma dig.
Men var enda sekund som går.
Känns det svårare, mycket svårare
än jag trott.
Kanske borde vi inte ha skyndat så fort.
Jag tror säkert du sover om nätterna,
men du kanske har drömt som jag.
Vaknat upp och sedan möts av saknaden
Ja, vem vet?.
Kanske delar vi samma ensamhet

Räck mig din hand ge mig din kärlek.
Den man älskar den saknar man så.
Ge mig din kärlek, men låt helst inte tiden för länge gå.
Varför tvekar du, jag kan lova nu,
att det finns ingen annan.
Räck mig din hand får du kärlek igen.

Jag har gjort vad jag kunnat och lite till.
Jag har ångrat mig, sagt förlåt.
Det är bara du som bestämmer nu.
I ditt svar, jag tror kärleken mellan oss lever kvar.
Så jag vill att du ger mig en sista chans.
Vill att allting ska bli som förr.
Om du lyssnar till , vad ditt hjärta vill.
Du förstår, allt vi trodde på
Är förstört om du går.

Räck mig din hand ge mig din kärlek.
Den man älskar den saknar man så.
Ge mig din kärlek, men låt helst inte tiden för länge gå.
Varför tvekar du, jag kan lova nu,
att det finns ingen annan.
Räck mig din hand får du kärlek igen."

Apropå mer Arvingarna minnen, mamma hade besök en helg när jag var yngre och var bortrest eller nåt, så den killen fick sova i mitt ungdomsrum, han kom på kvällen så han såg ju inte direkt hur mitt rum såg ut..
Han vaknade iaf på morgonen och höll på att dö av en hjärtattack, han sa att det var som att vakna upp i en mardröm, det var Arvingarna posters överallt, man såg inte ens tapeten.. *skrattar* mamma brukar berätta det där och jag börjar alltid skratta, stackars liten som inte lärt sig att uppskatta detta dansband :D

Japp jag säger det nu så ni vet...Jag kommer alltid ha en plats i mitt hjärta för Arvingarna...mobba mig om ni vill...jag möter er bara med kärlek och kommer sjunga var enda sång jag kan :P tji fick ni!!!
" _-Jag ska aldrig sluta sjunga för musiken är mitt liv..."

Nu har jag städat här hemma, känner mig nöjd, är på bättringsvägen också, livet känns härligt...

som jag har sökt..detta är nostalgi på hög nivå och jag sjunger ut.....
http://www.youtube.com/watch?v=B1e6RK4aMWI
The Manhattans med Kiss and say goodbye...kolla in deras outfit hahaha men de kommer undan med det för låten är GRYM!!!!!! love it, really love it.....

Blev äckligt sjuk i fredags morgon, feber, snorig och jätteont i halsen, så tråkigt att bli sjuk när allt roligt händer, men jag har haft en rätt soft helg som sjukling ändå, lugnt och mycket film.... sen blev det chokladafton igår när pappa kom hem med en gigantisk chokladkartong från jobbet... dålig fetångest jag har nu då :S jaja det var en dag bara...

Min underbara syster fixade min bloggsida, så det är henne ni ska berömma för utseendet! TACK, jag tycker du har gjort ett strålande jobb! TACK för att du skrev om mig i din blogg ;) Jag älskar dig med Nathalie, MASSOR!

Sitter och väntar på att tjejen ska ringa så jag får köpa min Stockholmsbiljett, budade på den på Tradera, 175kr för att åka x2000 dagen innan nyårsafton, det tycker jag var bra och hemresan blev löjligt billig...106kr, dock med Ybuss, men jag har inga problem med buss...ska bli så roligt att träf´fa farmor och farfar, undrar om de är sig lik? sen har jag lovat lajnus att spela tv-spel med han, ska försöka knäcka honom i musiktävlingen *skrattar*...sen umgås med mina mostrar hade jag tänkt också...

Ikväll ska jag och Skalman se film hemma hos mig, ja det är min syrra om ni undrar, kärt barn har många namn.... ni vill inte veta vad jag fick för smeknamn den kvällen :P

Köpte Smisky en hundleksak, men smartskaftet släppte den på vägen hem så nu blir hon utan, om jag i8nte ska gå ut med henne och leta den, var ju strax innan vi var framme i Skönsberg... love Smisky, hon är en underbar och krävande hund =)

Näe nu ska jag se om mamma behöver någon hjälp innan jag åker hem, hartillbringat hela helgen här hos my family..nu vill jag hem, måste städa, plugga och gosa med Malle och Diva...

Over and out

Blir rädd för hur snett saker och ting kan gå, det gör mig rädd och det får mig att vilja inta mer försiktighet, jag vill ALDRIG förlora det jag funnit, det är ju mitt ALLT, utan det har jag ingenting....absolut ingenting..... Vad vore mitt liv utan hoppet, ett löfte om en ljus och kärleksfull framtid? Även om jag inte kan förstå en evighet, vem har råd att förlora en sådan gåva? Om jag vill fylla mitt liv med kärlek och lycka, hur skulle jag kunna vända mig bort från källan till allt gott? Hur skulle jag kunna svika Han som gjort allt för mig, alltid funnits där, Han som är beredd att förlåta och hjälpa mig bli den jag vill vara? Vi människor gör misstag dagligen, vi är ofullkomliga, men med en innerlig vilja att bli en bättre människa och med Guds kärlek och förlåtelse och Hans hjälp kan vi förklaras "rättfärdiga" i Hans ögon, vem har råd att tacka nej? Vem skulle vilja tacka nej till det bästa som kan hända en?

Jag vill inte och jag tänker aldrig sluta att be om hjälp att hålla mig kvar i Sanningen, vad än andra säger eller gör kan ingen ta ifrån mig min relation till Jehova, min kärlek till Honom, jag vet att tro handlar om att sätta sin tillit till att det är sant, men det här är så mycket mer, jag inte bara tror att Han finns till, jag känner ju hur Han hjälper mig gång på gång, hur Han berikar mitt liv med sådant jag inte visste fanns eller hade tappat tron på, gång på gång lyfter Han upp mig när jag faller, Han tröstar mig som ingen annan, Han ser saker ingen annan skulle lägga märke till, Han vet mina fel och brister men fokuserar sig på mina ansträngningar, uppmuntrar mig att fortsätta framåt, fortsätter att ge mig styrka, kärlek, vishet och förståelse...  Hur kan man INTE ÄLSKA Skaparen?

Jag älskar Jehova och det tänker jag jobba hårt för att bevisa, jag är inte ensam och får all hjälp jag behöver!!!!

Redan imorse kom min vackra lillasyster in i lillrummet och frågade när jag skulle vakna, sen snorade hon till och lät ändå förväntansfull..haha hon är så mysig, så efter jag klivit upp och käkat havregrynsgröt med banan i började vi göra iordning oss för en Birsta tripp...det var riktigt trevligt..är härligt att vara med syrran själv..blir alltför sällan nu... Älskar min Nathalie <3

Har tyvärr fått tillbaka äckelfotvärken, så en ny kur köpte syrran till mig idag och får se om det hjälper annars kanske jag kan åka till återvinningen med mina fötter, nej men det blir doktorn som vanligt men man tröttnar på olika svar och ännu mindre förslag på behandlingar eller andra alternativ..har ingen lust att hugga av fötterna..med min tur lär ju fötterna vara borta men värken sitta kvar..sen skulle det vara idiotiskt att ta bort fötterna men ibland känns det som att det skulle vara ett alternativ för att slippa smärtan...



Ja just det, har en rätt rolig blandning i min så kallade hårfärg, men samtidigt känns det rätt kul att ha något under process, för helt klart har jag inte ens för mig själv hur det kommer att bli..hahaha
Stod på min härliga träningsmaskin igår, den jag köpte av grannen, den tog rejält, men det är något som låter konstigt så grannen ska komma nu i veckan och kolla om något är knas...vill inte för det är grymt att kunna träna precis när man vill och inte behöva tänka på öppettider eller hur man ska ta sig dit och hem...

Lyssnar nu på en grymt bra låt som jag vill rekomendera till alla , Patty Griffin-Rain, http://www.youtube.com/watch?v=pFbjE7NFmUI ifall ni vill lyssna...såååååååå skön!!! fick den av en bekant för ett tag sedan och har inte lyssnat på den sen dess, så hittade jag den ny och blev happymichis....

Såg ännu fler gamla klasskompisar som kom med barnvagnar och då tänkte jag, hur sjuttons gammal har jag blivit???  Am I the only one without children? Deprimerande!!! men vad spelar det för roll om 100 år???

Nej nu ska jag lägga mig och läsa, sen släcka ner allt och försöka sova!!!!

Tack för idag!!!

Ja idag sov jag JÄTTELÄNGE, sen klev jag upp, tränade på min maskin, svettades som en gnu, käka thaisoppa och det var sååååååå gott, var hur länge sedan som helst, sen gick jag hem till mor på en kopp kaffe men blev liksom kvar..
Min morbror kom förbi så vi satt och samtala om allt möjligt..trevligt faktiskt... syrran har somnat och mamma och kenth diskuterar om de ska vända henne för en bekvämare sovställning..hahaha låter ju helt sjukt men tror de insåg att de struntar i den biten.... lillhjärtat är ju förkyld så hon behöver sova....

Min mobil är nu borta, precis när jag fick tillbaka mitt nya kontantkort..typiskt och den som var ny och allt..men Madde var så snäll och kom förbi med sin gamla igår så jag har en att låna tills jag antingen hittar min eller köper en ny... <3
Sitter nu med nervryckningar i ögat men mätt efter en god middag med Lax och broccoli..jaja och några tomatklyftor..ring Anna Skipper liksom :P

Ska göra mig en kopp te om en stund...min kropp är som en fiolsträng, snälla jag blir tokig..jag tänker inte gifta mig av den anledningen..nej det går inte.. :D blir ett varmt bad...ska upp tidigt imorgon, ska iaf försöka...sen blir det träning och städa...fattar inte hur 1 vuxen och 2 katter kan stöka till det så.....??

Ha en trevlig kväll!!!

Hittade detta citat på en väns sida och jag bara älskade det, har faktiskt inte hört just den förut =) precis så kan jag känna MÅNGA gånger..hahaha

Börjar gå lite bättre med sömnen, Thank´s!!!
Igår var jag med familj och släkt till Färsta och kollade när syrran hoppade lite med pållen Lisa, hon var grymt vacker, ja både hästen och syrran :P

träffade även Lollo och Charlotte där, roligt, vi skrattade en del under ungdomarnas uppvisning, sen när jag kom hem och helt klart missar IDOLfinalen satte jag mig och kollade på hela säsong 2 av "Rules of engagement", alltså det är en sådan grymt rolig serie, jag satt och tokskratta nästan hela tiden...ska fixa alla avsnitt som finns av den serien...
Föresten så var det rätt person som vann IDOL, Yeah Kevin is a star already....

Snart är det möte, ska bli givande med andlig föda, sen vill jag hem och träna och bara ta det lugnt, känne rmig konstig i huvudet...

Nu ska jag gosa med visselpipan!!!

http://www.youtube.com/watch?v=tRjvkO4_1p0 haha jag skrattar åt detta klipp....

http://www.youtube.com/watch?v=bHCAc4fGdFs&feature=related dåligt rökt kille....

http://www.youtube.com/watch?v=2Ek7rE0CGhY&feature=related Han är GRYM =) Özz

http://www.youtube.com/watch?v=ImBaVm7K6Do Här kan vi snacka om bröllopsdans :P

http://www.youtube.com/watch?v=_OBlgSz8sSM hahaha

Det är så knasigt, jag får inte sova på nätterna, inte förens 05 på morgonen ger kroppen efter och låter mig få somna en stund, känns som jag håller på att bli helt knäpp, helt konstig i huvudet, måste försöka vända tillbaka dygnet..fattar inte hur det blivit så här..bara blev så här.....
 Orkar inte skriva så mkt, men kolla in klippen om ni vill garva :P, det första klippet garvar jag åt så mycket, den lilla krulliga är så rolig, speciellt när han pratar om sitt mellanmål....

Den här dagen har varit omvälvande på alla sätt och vis, något som nästan kändes som ett känslomässigt 3:e världskrig, blev med Jehovas hjälp och en saffransbulle mer likt en bris av kärlek, förståelse och förlåtelse...  Min familj är ju det jag älskar mest här på jorden (min tro kan inte jämföras i något sammanhang för det är en kärlek som man inte kan ha till något annat, en helt annan kärlek) men att vara ofullkomlig och försöka att hålla ihop som familj är inte det lättaste, vissa dagar blir det svårare än någonsin..idag var just en sådan dag, ni vet när man sitter och försöker hålla tillbaka alla tårar så det nästan spränger i hjärtat, man undrar hur detta någonsin ska lösas eller bli bättre och allt känns så hopplöst...

Nu är det inte så att den här dagen avslutade alla problem, men bråket oss emellan fick ett slut, ett bra slut, en lång kram, ett förlåt som kom från djupet av hjärtat och en saffransbulle... det gör att man orkar en dag till och kanske en dag till... men det är svåra tider, inte bara för min familj eller mig som individ, men det är här jag får utlopp för lite smärta, frustration, ångest, glädje, hopp, tacksamhet, genom att få skriva av mig... Jag vet att det var Jehova som gav en viss person en "puff" att ta ett första steg så att den där brisen av lättnad skulle uppstå..jag hann inte ens be om den hjälpen, i min förtvivlan hur jag skulle försöka lösa det här och hålla tillbaka tårarna så stannade jag inte upp och bad, men jag tror att Jehova såg i mitt hjärta och i den andra personens hjärta att det höll på att brista om inget bra skulle hända, så HAN "puffade" och sen var det upp till oss att försöka använda puffen till något bra och det gjorde vi... varför bråkade vi egentligen? för att här i min familj finns så mycket sorg, frustration, ångest men också en massa massa KÄRLEK, som man ibland inte vet hur man ska hantera...

Mamma är sjukare än andra kanske förstår, vi här hemma ser ju det som andra inte ser, och då blir frustrationen hos oss andra stor när vi ser men ändå inte finner sätt som vi kan hjälpa henne i och tyvärr blir det lätt att man anklagar eller belastar de andra för att inte göra tillräckligt, för man själv känner sig så hjälplös och liten, jag kan ärligt säga att mitt hjärta håller på att värka sönder när jag ser Mamma gråta så där förtvivlad och rädd,  jag inte vet hur jag ska trösta, det är här man kan göra så mycket fel för man tänker inte förnuftigt, så mycket känslor som svallar över...
Mammas diabetes är på långa vägar att vara hanterbar, det är inte under hennes kontroll längre, hon klarar inte detta själv, hon behöver professionell hjälp, för vi anhöriga vet inte hur vi ska hjälpa henne, men är det diabetesen som är det farligaste? jo man kan tycka det, och jag säger inte att det inte är farligt, men det jag ser mer är dödligt för mamma är hennes sorg över att förlorat först sin son, sen sin mamma, och sen sin pappa, hon har tappat livslusten, hon går upp varje dag för att göra det hon måste för att få vardagen att funka..men lever hon egentligen?

Jag har insett att jag inte kan hjälpa henne och det gör mig arg, ledsen, frustrerad, rädd, hjälplös... bara tanken på att hon ska ge upp det hon ändå kämpat så hårt för, ska hon duka under för denna vansinnigt ruttna värld?
Många kan kanske tycka att det finns fler som förlorat nästan alla sina närmaste och en del har förlorat alla...hon är inte den enda som fått en dödlig sjukdom.. hur kan de lyckas gå vidare? därför att vi är olika människor, vi fungerar olika, hanterar saker olika, vi har olika styrkor, vi kan inte jämföra oss med andra och försöka mäta vems sorg som är större än någon annans, för det går inte..ens sorg är ens egen...den blir inte mindre för att andra klarar av att hantera sin sorg....
Jag i min sorg vet ju var jag vänder mig, där jag får styrka att klara av vardagen i denna värld, jag vänder mig till Jehova, för jag inte bara tror jag vet att Han hör mig, lyssnar på mig och besvarar mina böner och mitt rop på hjälp, inte alltid det svar jag kanske hoppats eller trott, men jag vet ändå i djupet av min själ att det är till mitt eget bästa även om jag kanske inte ser det just då.. men var ska mamma vända sig när hon tappat styrkan, när hennes tro försvagas i hennes förtvivlan, när hon inte ser hoppet som egentligen finns framför ögonen på henne?

Jag blir så ledsen....om man bortser från det att det lyckligaste är att se Guds vilja ske här på jorden med allt vad det innebär, så mitt lyckligaste ögonblick skulle vara när de jag älskar och jag växt upp med, få återse de människor de älskat och förlorat. För sanningen i min familj (släkten är inräknad för vi alla är en familj) är att sen vi förlorade de 3 starkaste nyckelpersonerna har alla tappat sina identitetsroller mer eller mindre, vi är inte alls densamma, varken när vi är tillsammans eller ifrån varandra....det som kvarstår är tunna skärvor av liv.....som desperat fösöker hitta sin plats, sin roll och försöka gå vidare..vi har kommit olika långt men kommer vi någonsin att hitta tillbaka tillvarandra? , ska jag någonsin få se mamma hel? vad hände med våran flock? Jag vet att vi alla älskar varandra, det kan ingen sorg eller död ta ifrån oss, men kan det här vara slutet på vår flock? snälla säg att det inte är så...

Ja jag är 27 år, jag borde skaffat en egen familj och på sätt och vis har jag gjort det genom min tro, men min "gamla flock", min enda trygghet genom hela min barndom och uppväxt, den kan jag aldrig glömma, aldrig sluta att älska och det vore konstigt om inte min"värld" skakades om när det känns som att slutet på den är nära.... och mitt i allt undrar jag, vem ska trösta knyttet?

Farmor ringde för en liten stund sen och innan det min yngsta moster..så nu ska jag och babysister åka till Stockholm en vecka, ska bli grymt kul har ju inte träffat farmor och farfar på flera år... men samtidigt känns det lite pirrigt....ska bli skönt med lite miljöombyte också...

Idag är det plugga, städa och laga mat som gäller...har satt på en skön skiva som hjälper till..Daniel Lemma...Yeah =)

Ska inte uppehålla mig här så väldigt länge så ni får ha en fin söndag!!!

Tack och hej, Jag älskar DIG!!

"Den visar att vi hör ihop
 Som ett försiktigt glädjerop
Förenar det oss i det bitterljuva
Det liv vi måste klara av
Och allt vi tog och allt vi gav
Så vi kan våga ropa hallelujah"
 

Igår var det fest hos Johannes och Marie, var grymt kul, blev mycket singstar så rösten total vek sig, dock ingen låt med Arvingarna, hade varit en nostalgitripp att sjunga på någon sådan låt...grabbarna var helt inne på att spela i band på PS2 eller 3, vette sjutton =)

Hade köpt med en hel del goda cider, så nu har jag skapat några nya favoriter..jag säger bara barcardi melon..yummie.. Gick hemåt till Skönsberg strax före 01, tänkte att ska man gå själv i den mörka natten tar jag det närmaste hemmet men inatt efter kvällens fest ska jag sova hemma, saknar missarna och imorgon är det plugga plugga och åter plugga som gäller...

Blir nog spel hos Nadja ikväll, ser jag fram emot :P Nu måste jag dricka upp mitt te och börja tänka på att börja dra mig mot RS, är ju möte snart... undrar vem som har tal idag????...kommer inte ihåg.... Men ha en trevlig helg allihopa!!! Det ska jag ha!!!

Sjunger med så rösten nästan spricker...
"..but we did something we could never  turn back right..."
Har man en gång fått mer känslor än "bara" vänskap har man gått över en gräns som man är svårare än svårast att sudda ur, även om man försöker så går det liksom inte, att förlora något man trodde var kärlek är smärtsamt men det går över för man inser att "it was not meant to be", men att förlora en vän av samma anledning det skär hårt i hjärtat...om man aldrig fått det där känslorna förut hade jag kanske kunnat haft kvar en vän som betytt och fortfarande betyder mycket..men det går inte...jag känner det själv... jag känner mer än vänskap, det gamla kä'nslorna dyker upp som ett brev på posten och gör det hela bara plågsamt... så bara ett litet samtal eller ett sms någon gång i månaden som vår kontakt sett ut nu för tiden..inte ens det funkar ju... VARFÖR?
För att jag en gång älskat honom på ett helt annat sätt än som man älskar en person som BARA är ens vän...det jobbiga i det här är att han var inte bara en förälskelse, han var också en av mina närmsta vänner...en vänskap jag saknar oerhört.... men Sanningen är viktigast för mig och jag kan inte låta massa onödig energi gå åt att försöka hålla tillbaka något som jag blir påmind om vid kontakt med honom..så det blev ett jobbigt beslut igår, men när situationen ser ut som den gör har jag inget val...  jag får välja bort all kontakt.... det gör ont i hjärtat...men det finns ingen annan utväg... en dag kanske mitt hjärta inte är så känsligt när det gäller honom, då kanske men bara kanske kan vi mötas som vänner...

KÄRLEK gör ont och är svårt så in i bomben ändå är det en av de finaste gåvorna vi fått....
Jehova har hjälpt mig i så mycket att jag tappat räkningen, det är jag som ibland "glömmer" att jag inte behöver klara vissa saker själv, inte så att man bara har en viss procent man får hjälp med och resten får man klara helt själv... jag måste påminna mig om att be om hjälp även vid sådana här situationer.. Han (Jehova) hjälpte mig i de allra svåraste stunderna i mitt liv, han gav mig en glädje, en längtan, en kärlek,  en framtid som jag inte visste fanns...den gör mig verkligen lycklig även om den här världen kan förstöra mycket i ens liv...
Jag längtar till den "nya" tiden...

Ja nog med bubbeltrubbel för idag...nu är det tvättstuga :P