Fullt upp med att leva...
Har hur mycket tankar och känslor som poppar upp just nu, måste få skriva av mig..har varit en verklig berg och dalbana den sista tiden, en lång kamp med både det ena och det andra, för ungefär ett år sedan gjorde jag ett val som förändrade hela mitt liv, hela mitt inre, jag valde att döpa mig och bli ett jehovas Vittne, det var den lyckligaste dagen i mitt liv, jag har aldrig känt att något var så rätt som detta och det känner jag fortfarande så det är inte det som är problemet i mitt liv..
men för att jag gjorde detta val betyder inte det att mitt liv kommer flyta på utan hinder, bekymmer och smärta..NO WAY..snarare blir det ännu svårare och man blir mer prövad..men inte av Gud, utan av den som styr denna värld, och än så länge finns krig, svält, sjukdomar och död..det undkommer inte vi Vittnen heller...vi är inte immuna mot världens verkningar...morfar är döende och det finns inget jag kan göra åt det mer än att göra allt för att han ska få det så bra som möjligt och det försöker jag..det tar det mesta av min tid och kraft, det gör mig ledsen att se hur han sakta försvinner..jag har ett underbart hopp så jag är inte rädd för att dö men jag plågas av att se de jag älskar lider och inte har det hopp som jag har..han är ju rädd för att dö...han är förtvivlad..hur tröstar jag honom?
mitt hopp hjälper ju inte honom som inte tror på det.... och allt på minnen om mitt förflutna som jag försöker bearbeta..min lillebrors död, min mormors sjukdoms tid och död, nu är det morfars tur...jag har snart förlorat alla jag älskar, min trygghet sen jag var ett litet barn och det är smärtsamt så det går inte att beskriva....men det som håller mig uppe det som gör mig lycklig inuti är min tro..utan den hade jag haft ett meningslöst liv utan hopp...förut ville jag dö, bara få slippa känna saker...jag prövade allt för att fly undan verkligheten med saker som bara gjorde mig mer illa...jag vill inte glömma var jag varit för jag vill aldrig dit igen....det finns inget jag inte kan klara av så länge jag har min tro, för det är där jag får kraft och livsglädje, att fortsätta kämpa, att finna livskvalitet...jag är så tacksam så det finns inga ord som kan beskriva det jag känner och mitt bönesvar fick jag i och med denna sammankomst... jag har mått så dåligt för alla turer med morfar, tappat kraft och gnistan, ingen sömn nästan men så kommer denna underbara helg och bara ger mig allt jag behöver, bara känslan av alla fina människor, alla fina uppmuntrande tal och känna Jehovas närvaro... jag kände mig så nära honom, kändes som han höll om mig och jag slappnade av..jag klarar det om jag låter Jehova hjälpa mig för jag klarar inte detta själv....jag måste hålla mig tätt intill denna organisation för det är här jag känner lycka, det är här jag känner mig levande....
Folk som dömer ut mitt val får väl göra det om det känns bra för dem, men jag hade också fördomar förut som var grundade på andras uppfattningar, sen gav jag mig själv chansen att undersöka vad detta var för något och fann det jag sökt hela mitt liv..jag sökte hål, något måste ju göra att det spricker..det är för bra för att vara sant tänkte jag...jag var kritisk men jag fann aldrig några hål...utan jag fyllde mitt eget tomrum som jag aldrig vetat vad jag skulle fylla det med...jag kan känna smärta för saker som händer runt om i världen men jag är en "hel" person..jag har blivit "hel", kanske en aning stött och sliten men vem är inte det...?
Jag säger det igen, TACK för att jag slapp fortsätta i samma gamla mönster ... Tack för att mitt liv fått en mening och TACK för att du aldrig lämnar mig eller ger upp på mig när jag tappar min kraft...Jag ÄLSKAR JEHOVA!!!
men för att jag gjorde detta val betyder inte det att mitt liv kommer flyta på utan hinder, bekymmer och smärta..NO WAY..snarare blir det ännu svårare och man blir mer prövad..men inte av Gud, utan av den som styr denna värld, och än så länge finns krig, svält, sjukdomar och död..det undkommer inte vi Vittnen heller...vi är inte immuna mot världens verkningar...morfar är döende och det finns inget jag kan göra åt det mer än att göra allt för att han ska få det så bra som möjligt och det försöker jag..det tar det mesta av min tid och kraft, det gör mig ledsen att se hur han sakta försvinner..jag har ett underbart hopp så jag är inte rädd för att dö men jag plågas av att se de jag älskar lider och inte har det hopp som jag har..han är ju rädd för att dö...han är förtvivlad..hur tröstar jag honom?
mitt hopp hjälper ju inte honom som inte tror på det.... och allt på minnen om mitt förflutna som jag försöker bearbeta..min lillebrors död, min mormors sjukdoms tid och död, nu är det morfars tur...jag har snart förlorat alla jag älskar, min trygghet sen jag var ett litet barn och det är smärtsamt så det går inte att beskriva....men det som håller mig uppe det som gör mig lycklig inuti är min tro..utan den hade jag haft ett meningslöst liv utan hopp...förut ville jag dö, bara få slippa känna saker...jag prövade allt för att fly undan verkligheten med saker som bara gjorde mig mer illa...jag vill inte glömma var jag varit för jag vill aldrig dit igen....det finns inget jag inte kan klara av så länge jag har min tro, för det är där jag får kraft och livsglädje, att fortsätta kämpa, att finna livskvalitet...jag är så tacksam så det finns inga ord som kan beskriva det jag känner och mitt bönesvar fick jag i och med denna sammankomst... jag har mått så dåligt för alla turer med morfar, tappat kraft och gnistan, ingen sömn nästan men så kommer denna underbara helg och bara ger mig allt jag behöver, bara känslan av alla fina människor, alla fina uppmuntrande tal och känna Jehovas närvaro... jag kände mig så nära honom, kändes som han höll om mig och jag slappnade av..jag klarar det om jag låter Jehova hjälpa mig för jag klarar inte detta själv....jag måste hålla mig tätt intill denna organisation för det är här jag känner lycka, det är här jag känner mig levande....
Folk som dömer ut mitt val får väl göra det om det känns bra för dem, men jag hade också fördomar förut som var grundade på andras uppfattningar, sen gav jag mig själv chansen att undersöka vad detta var för något och fann det jag sökt hela mitt liv..jag sökte hål, något måste ju göra att det spricker..det är för bra för att vara sant tänkte jag...jag var kritisk men jag fann aldrig några hål...utan jag fyllde mitt eget tomrum som jag aldrig vetat vad jag skulle fylla det med...jag kan känna smärta för saker som händer runt om i världen men jag är en "hel" person..jag har blivit "hel", kanske en aning stött och sliten men vem är inte det...?
Jag säger det igen, TACK för att jag slapp fortsätta i samma gamla mönster ... Tack för att mitt liv fått en mening och TACK för att du aldrig lämnar mig eller ger upp på mig när jag tappar min kraft...Jag ÄLSKAR JEHOVA!!!
What happens in Vegas..
Har velat sett den sen jag såg trailern för den..and now I have =), hela familjen såg den och vi hade askul tillsammans...var riktigt rolig och otroligt gullig, ibland känns det som jag har skum filmsmak men den funkar ju för mig..jag gillar sådan här humor..Nazlie (min syrra) och jag satt och skratta och slog till varandra emellanåt, ni vet så där man gör för att typ säga "-haha hörde du, vad klockrent!"
har varit en klockren dag rätt igenom..vad har då hänt? egentligen inget speciellt och med det menar jag inga större förändringar, men det är just dessa ljusglimtar i vardagen som gör det lättare att leva och kämpa vidare..grymt roliga möten hade vi idag..eller nu vill jag ju inte ta bort allvaret i det hela men det är så skönt att kunna skratta tillsammans i all viktig undervisning vi får... bara det att det blir felsägningar på namn kan locka fram mycket skratt, Mr N.A var verkligen och slängde ut en hel del möjligheter till skratt :P för att inte tala om Mr H.N som tog "a walk on the wild side today" helt oväntat, jag gillar det där spontana i vardagen... :P det är HUMOR...
Vad händer annars? jo skolan och morfar är väl det mesta av min vardag och tjänst så klart...känns som man aldrig riktigt hinner med det man skulle vilja..ibland skulle jag vilja dela upp mig på några stycken..men det skulle ju inte vara helhjärtat...men man får försöka göra sitt bästa...
Sover knasigt också, för att inte tala om när jag väl somnar så har jag grymt invecklade drömmar och om en hel del återkommande personer med huvudrollen..när jag vaknar undrar jag vad det är för tankar jag går och bär på egentligen :S men en del är rätt roliga också :)
ska träna med syrrans pojkvän på SAK från och med nästa vecka..friskis har ju inga bra tider i sommar för mig som ska gå iskolan och är lite beroende av att hinna med båda grejerna..så det ska bli grymt kul..har försökt övertala syrran att börja också men hon är så rädd att någon ska känna igen henne..haha som att det vore något dåligt att träna...
Jag är ju så grymt smart så jag blir rädd för mig själv (ironi för er som inte riktigt fattar vad jag menar), jag vill ha saker och ting gjorda på en gång, så jag min nöt bestämde mig för att inte vänta en enda dag utan bära tv:n själv..jag klarade det men grejen är den att dagen efter kom jag knappt ur sängen och då känner jag att jag är såååå smart...
Näe nu blir det annat på gång.. take care<!!!!
har varit en klockren dag rätt igenom..vad har då hänt? egentligen inget speciellt och med det menar jag inga större förändringar, men det är just dessa ljusglimtar i vardagen som gör det lättare att leva och kämpa vidare..grymt roliga möten hade vi idag..eller nu vill jag ju inte ta bort allvaret i det hela men det är så skönt att kunna skratta tillsammans i all viktig undervisning vi får... bara det att det blir felsägningar på namn kan locka fram mycket skratt, Mr N.A var verkligen och slängde ut en hel del möjligheter till skratt :P för att inte tala om Mr H.N som tog "a walk on the wild side today" helt oväntat, jag gillar det där spontana i vardagen... :P det är HUMOR...
Vad händer annars? jo skolan och morfar är väl det mesta av min vardag och tjänst så klart...känns som man aldrig riktigt hinner med det man skulle vilja..ibland skulle jag vilja dela upp mig på några stycken..men det skulle ju inte vara helhjärtat...men man får försöka göra sitt bästa...
Sover knasigt också, för att inte tala om när jag väl somnar så har jag grymt invecklade drömmar och om en hel del återkommande personer med huvudrollen..när jag vaknar undrar jag vad det är för tankar jag går och bär på egentligen :S men en del är rätt roliga också :)
ska träna med syrrans pojkvän på SAK från och med nästa vecka..friskis har ju inga bra tider i sommar för mig som ska gå iskolan och är lite beroende av att hinna med båda grejerna..så det ska bli grymt kul..har försökt övertala syrran att börja också men hon är så rädd att någon ska känna igen henne..haha som att det vore något dåligt att träna...
Jag är ju så grymt smart så jag blir rädd för mig själv (ironi för er som inte riktigt fattar vad jag menar), jag vill ha saker och ting gjorda på en gång, så jag min nöt bestämde mig för att inte vänta en enda dag utan bära tv:n själv..jag klarade det men grejen är den att dagen efter kom jag knappt ur sängen och då känner jag att jag är såååå smart...
Näe nu blir det annat på gång.. take care<!!!!
