Vem kan älska mig

 
"Jag trodde aldrig livet var så svårt
Jag trodde aldrig hjärtat var så hårt
I människor som älskade varann
Jag trodde på att drömmen den var sann
Nu står jag här och orkar inte mer




Nu undrar jag om Gud hör när jag ber
Alla mina ord har tagit slut
Det känns som allt mitt hopp har runnit ut
Och alla mina tårar


Vem kan älska mig och se
Se mig som jag är
Kan älska nu och här
För den jag är
Och vem kan älska och förstå
När tiden börjat gå
Att allting måste ordna sig
Vem kan älska mig

Och när jag ser den värld jag lever i
Ett litet barn som ropar inuti
För alla har vi röster av behov
En längtan att bli älskad och betrodd

Jag trodde att du kände mig så väl
Men jag har mycket mera i min själ
Än allting som du inte kunnat se
För kärleken den måste våga ge
Jag ropar ut i natten

Vem kan älska mig och se
Se mig som jag är
Kan älska nu och här
För den jag är
Och vem kan älska och förstå
När tiden börjat gå
Att allting måste ordna sig
Vem kan älska mig
Alla mina tårar som finns kvar
Alla mina frågor som jag har
Jag måste få ett svar
Och hitta hem igen

Jag väljer tro
På framtiden
På sanningen
För det är den jag är"




"Jag älskar att älska de jag älskar!!"

Den bästa meningen jag hört från en människa på länge, så sann, så djup, så rätt, så perfekt!!!
Jag kände med orden, det som sas var som taget från mitt eget hjärta... åh vilken härlig känsla...att ord som ofta används fick en riktigt fin och djup innebörd... me like....

Är fortfarande sjuk men dock på bättringsvägen, har pluggat idag, omvårdnad men fastnade på fallbeskrivningarna, inte för att jag inte förstår utan för att jag inte vet hur de vill att jag ska skriva uttrycka mig angående just detta... men så pratade jag med Ann-Cha och hon jag mig lite tips, och det var i de banorna jag redan hade börjat men trodde att de var fel sätt att skriva..men jag kör på..blir det fel är det bara att göra om... haha nu har jag också pratat med mor som gett mig värdefulla tips..Vad skulle jag gjort utan mamma? Hon är UNDERBAR!!!

Drömde att lillesyrran var gravid också, blev nästan lite besviken när jag vaknade för att jag inte skulle bli moster men hon behöver nog få leva sitt liv innan det är dags för barn..nåväl..lite tråkigt..är bebissjuk..

Malle har inte komma in än, mitt lilla hjärta, ska snart gå ut och hämta henne...just det måste hämta överkastet som hänger på husets balkong...

Min rygg värker och min mage..dumma PMS...räcker inte förkylningen..nej nej..bring it on..hahahaha spelar ingen roll jag kan ha det bra ändå... tji fick ni..det biter inte på mig... nej bye bye for tonight!!

Ju snorigare dessto roligare...

Lördagen blev så superbra, roligare än på väldigt länge, sov skönt i samma säng som mor och Madde (Kenths systerdotter) vi hade tjejpyjamasparty, nazlie vägrade sova med oss utan låg själv och tronade i sin säng medans vi låg som sillar och svettades med djur lite här och där också, men mysigt ändå så vaknade jag till en ny dag, en fantastisk lördag..solen sken och mamma och jag och Sandra F gick till mötet, kändes toppen att mamma gick med, hon behöver det också! träffade sanna där :D och det blev bestämt att det skulle bli bad på kvällen, så innan badet gick vi hem och hade tacoparty..yummie..sen blev det dags för badet och de tappra själarna blev Sanna, Sandra, A-K och jag då, vi åkte ut till Tynderö och sen blev det bergsklättring för att komma till en vik med väldigt närgångna fiskar men vi hade grymt kul...jag och Sanna lyckades hamna lite efter vid bergsklättringen..vi tycktes ha extremt känsliga fötter :P gjorde ont ju att gå barfota på vassa klippblock..men vi lyckades ta oss fram.. A-k stackarn kramade om en sten nästan i början, hon halkade väl till och tappade balansen men sen gick de smitidgt för henne och Frenell..färden hem blev hysteriskt kul och något tycktes ha hänt med sanna och mig för vi skrattade hysteriskt nästan hela tiden...var så skönt trots att man fick kramp i magen av skratta så mycket....grymt härlig kväll, sen hem till mor igen och såg film... yeah det kallar jag en hääääärlig lördag..

Vaknade dock mer förkyld efter gårdagens bravader men men det var det ändå värt...har pluggat MASSOR de senaste dagarna, känns självklart bra men känns som jag inte hinner vara så social :S
Bebisarna växer och blir bara sötare och sötare...sweet!!

Igår fick jag besök av syster med pojkvän och vi hade grymt kul, spelade Nintendo, jag och syrran skrattade åt varandra när den andre inte klarade banan, men det är inget elakt bara spontant roligt när någon misslyckas på tv-spel...kanske måste jobba på det där...Vi låg och skrattade länge innan vi somna..nazlie och robin låg i min säng och jag låg i soffan..vi pratade om pinsamma ögonblick i ens liv..shiiit vad kul det är att höra andras berättelser...jag och nazlie skrattade mycket åt robins pinsammaste ögonblick...han knäckte nog allt...mysigt att de kommer och hälsar på..tror syrran är lite kär i min lägenhet..hon sa igår att den har allt..inkluderat mig ;)

Nu har jag haft världens skönaste dusch och haft ett allvarligt samtal med grannen brevid om livet och män..vi pratade om hennes relation och hur hennes kille eller exkex beter sig och det slår mig när jag ger henne ett råd att inte ta vilken skit som helst, han lovar saker som han aldrig håller och jag kommer på mig själv när jag säger att antingen får hon acceptera att han inte ens vill försöka att ändra på det eller lägga sin energi på någon som kan hålla vad han lovar..vad sjutton gör jag då? vad har jag gjort alla dessa år? jo dansat efter andras villkor..but enough is enough..det är lätt att halka tillbaka i gamla spår men det är därför såna här saker är bra, samtala om andra kan få dig själv att vakna..så tack så mycket för att jag än en gång fick komma till insikt... om personen i fråga inte kan erbjuda det du behöver..why are you still there?..BYE!!!

Dunderförkyld och ensam...

Mamma är så gullig hon ringer typ 1 gång i timmen bara för att höra hur det är med mig eller prata om allt och inget, jag frågade henne "- Saknar du mig eftersom du ringer hela tiden eller har du tråkigt?" "-Ja sa hon!" "-Ja till vilket av dem? sa jag" "-Jag saknar dig ju!"...så sött men hon vill inte komma hit för att bli smittad..tur att man har modiga Mante som håller mig sällskap, hon var upp igår efter hon jobbat kvällspasset, vi pratade om våra underbara grannar.. vi har ringt hyresgärsföreningen så det händer någonting..det ska ju inte vara så att man knappt törs gå ut själv...

Igår passade jag på att plugga mellan host och snorattackerna, känns bra, börjar få panik att det är 5 månader kvar och jag har många kurser jag måste gå igenom innan dess plus praktiken ska jag hinna med på den tiden..jippi....gäller att ligga i...

Mina söta små bebisar här hemma växer och är grymt mysig..de har öppnat ögonen utom en då som tittar snett fortfarande...de ligger alla och trynar i min säng, de är som små tjocka ulliga bollar, min syrra har döpt dem till :
Miss Citra, Izadora, Kristel, Mille och Magi (är kanske inte så supernöjd med det sista namnet men hon har lagt ner tid på att leta namnen så han får helt enkelt heta det tills han flyttar om de vill byta namn på lillkillen..det är ju inte namnet i sig som stör utan innebörden..men jag får se det som ett namn bara...

Måste hoppa in i duschen, känner mig som jordens slusk nu när jag är sjuk, man till och med luktar sjukdom, är inte konstigt att det kommer nu efter all stress och sånt som varit, det måste ju komma någon gång så jag tror det blir rätt bra när jag blir frisk...till helgen blir det massa tjänst, ska bli riktigt skönt...känns som jag inte hunnit med det som är viktigast men det är bara att ta nya tag, jag tappade balansen nu när morfar dog men inte sjutton tappade jag tron utan bara kraft men så i söndags var jag på södras möte och det var det bästa talet på länge, jag bara sög åt mig allt som sas..jag hade längtat efter detta, att få kraft..men jag hade inte ens ork att ta mig upp ur sängen än mindre ta mig till Rikets Sal men nu var jag där och jag kände mig lycklig och levande..det var en Broder från Styrande kretsen, talet var på engelska, det var en annan broder som översatte till svenska och deras samspel var grymt rolig att lyssna på....förstå vilken underbar utbildning och uppmuntran vi får.. helt amazing!! precis vad jag behövde, vid rätt tidpunkt!!!

På måndag är det skoldags igen, vet inte om jag känner att de här 2 veckorna jag skulle vara ledig har varit någon höjdare men jag fick iaf tid att landa efter morfar somnat in, drömmer om han varje natt, det är jobbigt för han är sjuk hela tiden, med Jimmy och mormor kunde jag drömma om när de var friska, jag skulle bara vilja tänka på de vackra minnen jag har med morfar, när han var frisk... någon dag ska jag släppa fram de minnena men jag är inte redo än....
Vila i frid Bengt Magnusson <3

Jag och syrran har ingått en pakt men det är mellan henne och mig så fråga inte ens :P

Ha en fin torsdag!!

men åååååååååh vad är ditt problem?

Skulle vilja skrika, hur dum får man bli? Ja jag är ofullkomlig och gör misstag, men jag försöker göra någonting åt dem, förändra, handla...men varför ser du aldrig din del i någonting, spelar du dum eller är du så grymt trångsynt och förälskad i ditt eget väsen att du inte ser vad du gör????
Jag skulle kunna slå sönder någon sak bara för att få ur mig mina känslor, så starkt känner jag, men det skulle vara en förlust att förlora en sak för någon som beter sig så illa (och då gillar jag inte ens det materiella).... Jag tror inte på våld utan jag skriver istället....

Just idag sa jag upp bekantskapen med någon som gjort illa min familj många gånger med att bara vara sig själv och klaga på alla andras fel och brister men ALDRIG under dessa år han någonsin sagt förlåt eller ens erkänt att han har del i allt som gått snett, utan idiotförklarat alla andra och fastnat med offerkappan i cykelkedjan... han trampar på alla jag håller kär och leker någon slags maktkamp för att få som han vill och har sen mage att påstå att det är för att han vill göra min morfars sista vilja... själv skulle jag bara hålla käften för det var ju bara min morfar, det här var HANS Pappa och han var bröstarvinge och vi hade gått över huvudet på honom och tagit hans samtycke till hur, var och när Morfar skulle  begravas.. Ursäkta men på vilken planet var han när vi ALLA satt på begravningsbyrån och ALLA gav sitt samtycke innan pappret skrevs på.... ? Var vi inte alla där för att göra det sista för morfar, låta hans vilja få ske och låta han vila i frid?
Att misstro mig och mamma som varit där dag ut och dag in, att vi skulle hitta på vad hans sista vilja var, hur troligt är det? Jag fick inte gå in i lägenheten själv utan "besserwissern" för jag kunde ju ta något av värde....Fattar du inte att det som var av värde var Morfar, det var allt jag ville ha, men man känner andra bäst som man känner sig själv...jag skulle aldrig ta någonting...saker betyder ingenting för mig..du fick i princip allt materiellt, räckte inte det?

Nej du måste få bestämma in i det sista, men det du glömmer i allt det här är att du trampar på din egen fars vilja och att du inte kan se det gör att jag skäms....vart är ditt samvete? Tror du Min mor och jag bestämmer så som vi vill ha det, så att det är det som stör dig eller?
Men då ska du veta att det här är vad morfar sa att han ville och vad vi ville försöka göra för honom, lite svårt att han ska prata själv när han inte längre finns...
Det smärtar att se hur man kan komma och gästspela en vecka innan morfars död, låtsas som att du inte skitit i honom de senaste 8 månaderna när han legat sjuk..var fanns du då? var fanns du för att svara när morfar frågade mig och mamma varför hans son inte frågade något om honom eller hörde av sig? Vart var du när han frågade vad han gjort för fel? varför var du inte där då? Då hade du precis som vi vetat vad han ville.... rätt bekvämt att allt är DITT när det passar dig...

Och fick jag bestämma så skulle det inte vara på något av de sätt som bestämts, jag skulle gjort det helt annorlunda, men nu handlar det inte om min vilja utan vad morfar ville...Gör vad du vill, det får stå för dig, jag tror min morfar en dag kommer förstå mig, jag hoppas av hela mitt hjärta att du någon gång kommer till insikt och tar ansvar för din del, för din egen skull, för vad det gäller mig kan inget förändras om du inte ser det själv... men du ska inte göra min familj illa mer...
Väx upp och ta ansvar!! Sluta skylla alla fel på alla andra!!! Se din egen del!! Är det en slump att fler och fler tar avstånd från dig? Finns det ingenting du skulle behöva ändra på själv? om du inte kommer till insikt får väl vi idioter fortsätta våra patetiska liv och du får fortsätta leka offer när du trampar sönder alla med allt för stora skor, men då får du göra det utan oss i alla fall....

Tack och Godnatt!

En dag i taget...

Det är kämpigt det här med morfar och allt som varit innan som dyker upp..får inte sova på nätterna och när jag väl somnar så är det mardröm efter mardröm, precis som hjärnan bearbetar allt som hänt för det är samma känsla i drömmarna..rädsla, hjälplöshet och smärta...inatt drömde jag om att morfar hade fått någon injektion så han var inte död, utan nu fick han plågas ett tag till och vi åkte hela tiden och skulle ta hand om honom och det blev bara värre och värre...till och med i drömmen gick man som på minor för man visste att vilken dag som helst dör han på riktigt..och mitt i drömmen så är vi ständigt på sjukhus och jag ska försöka rädda livet på massa olika människor..bland annat en liten för tidigt född flicka..men hon dör.... inte konstigt att när man väl vaknar vill man somna om igen och hoppas få sova med ro...

Känner att jag isolerar mig mer och mer från omvärlden, inte för att någon gjort mig något dumt utan helt enkelt för att jag knappt orkar med att kliva upp, det känns så tomt utan mormor morfar och Jimmy...hur kunde det bli så här så snabbt?

Men jag lyckas med små saker i vardagen och det gör mig glad, måste se till att orka läsa eller åtminstone närvara vid mötena så jag får uppmuntran och kraft till att gå vidare, att börja om igen..jag har ju klarat det förr....

Älskar mitt hem, min borg,jag har inte fått till det riktigt som jag vill ha det men jag älskar det ändå..jag trivs där (om man bortser från flertalet grannar), själva läget, lägenheten och känslan är underbar..min kattbebisar som kom lite oväntat förgyller min vardag..de är småmirakel som ligger där och knuffar varandra och ibland håller om varandra... Maloues kom tillbaka igår efter jag varit på långpromenad och letat henne...jag blev riktigt orolig, hon brukar aldrig försvinna mer än en dag bara... men nu är hon tillbaka där hon ska vara... jag lyckades ta mig upp och göra iordning mig, ska på mötet vid 16, känns jättebra, missade det igår...tog en promenad bort till Skb och hälsade på far och syrran (mamma jobbar så flitigt) så nu sitter jag där innan mötet börjar....

Psycho ligger och tittar på mig med sina stora gulgröna ögon och undrar varför jag irriterar honom med att slå frenetiskt på tangenterna för att få ur mig lite känslor...känner mig pigg nu när jag väl tagit mig i kragen....ska väl försöka käka lite kyckling och sen börja promenera upp till RS..jadå det här ska bli en bra dag!!!

27 dresses,¨såg den för 2:a gången igår och den är lika bra... jag verkligen ÄLSKAR komentaren "-Det här känns precis som att få veta att min favoritsång handlar om en smörgås!" Störtskön..jag skrattade där i min ensamhet högt och länge..grannarna lär ju trott att jag var galen..vad skönt att få skratta och åt en sån där komentar också... sen kärleken i filmen är grym...jag är så typiskt lik henne, blir kär i den där "George" när den rätte är någon helt annan... tur att man blivit medveten om det så man kan göra någonting åt det hela...jag vill inte ha någon "George" =)

Snick snack, tjenixen, tack och hej leverpastej! hahahaha Shan Atci har rätt..vilka otroligt löjliga uttryck vi svenskar har för oss..jag är nog inte "svensk" i hjärtat....

R.I.P Älskade Morfar Bengt Olov Magnusson

idag 080710 så somnade han in, min älskade morfar, efter en hård kamp mot sjukdomar, min älskade lilla morfar dog mitt framför ögonen på mig, jag höll han i handen när han tog sitt sista andetag och jag fattade inte det jag såg..att livet bara försvann..min morfar försvann...en del av mig är så tacksam för att han får sluta lida och fick somna in i frid men en del av mig skriker av smärta för att förlorat honom, jag vet inte om någon förstår, jag hatar somrarna i den här ordningen, jag verkligen hatar dem... 2005 förlorade jag min lillebror, 2006 var det mormors tur, 2007 var det en vän till släkten, Patrik och 2008 blev det morfar och kamperna där emellan med mormor och morfar var outhärdliga..jag är så trött psykiskt, så trött på den här världen och vad den har att erbjuda..skulle vilja låsa in mig och vägra leva men då skulle inte jag fått dela minnen med dessa älskade människor som jag förlorat... och sen då och då händer det saker som ger stor lycka, så jag får helt enkelt inte ge upp, jag vill ju leva det riktiga livet och glömma det gamla...så kampen fortsätter..men jag är en aning trött, väldigt trött.....

Det tar enorm kraft av en att förlora hela sin trygghet, att bit för bit plockas bort, för varje person jag förlorat har en del av mig dött..för de jag förlorat är bland de som älskat mig mest, ovillkorlig kärlek där jag fick vara jag och var uppskattad för den jag var oavsett om jag gjorde fel, vilket jag gjort och gör ofta..men jag kände mig älskad, min trygghet fanns hos dessa människor....hela min barndom kretsar kring just dessa..jag var välsignad med några få människor som alltid stannat kvar i mitt liv, de flesta har nu försvunnit och det gör ont...så ont....jag tänker på Johannes 5:28,29 för att orka gå vidare, för att inte ge upp för smärtan jag känner, för att orka med en till dag och försöka göra den till något bra...


idag efter vi fått gråta ut en stund vid morfars sängkant, fått ge honom ett värdigt slut, efter att kysst hans panna och låtit tårarna välla ut så gick vi sakkta där ifrån, solen sken och världen rullade på som inget hade hänt...konstigt det där är...vi träffades på begravningsbyrån, vi hade letat upp samme person som var med och begravde min mormor, han var grym den där Håkan, så min moster hittade han igen fast han bytt byrå, tack och lov, han är UNDERBAR, tänk att kunna få skratta tillsammans, känna empatin från hans sida, att han gör hela situationen till något fint....jag tyckte han var speciell redan första gången men efter den här gången är jag såld... manlig men ändå så mjuk, humor och omtänksam...det kanske ärhans yrkesroll eller han som person helt enkelt..vilket som, mig kvittar det, han gjorde min dag lite lättare..men jag kom på mig själv att se att han inte hade någon vigselring..hur kan man ens tänka på det mitt i något sånt här..kanske var att mamma pratade så mycket om honom föraa gången och sa att det vore något för mig, men jag sa direkt att jag hade sett att han var gift ;)..men hmm kanske inte längre!!! What ever, det var inte det jag ville skriva om, men det var en komisk sak mitt i allt elände...


efter detta for vi allihopa, hela tjocka släkten upp till Norra berget, vi grillade, vi lekte, vi spelade kubb och sjung och skratta, vi gjorde allt detta för att få göra något fint av denna smärtsamma dag, vi jobbade på vår gemenskap och fick dela en fin kväll tillsammans där vi kunde stötta varandra i våran sorg...jag tror vi alla behövde det..efter 7 svåra dygn konstant på sjukhuset gjorde att det var underbart att bara se natur och känna frisk luft...det blev otroligt lyckat och självklart var min Mante med, ja Madelene kycklingben så klart..vi går igenom allt tillsammans, både gott och ont...jag är glad att jag funnit henne, hon blev liksom adopterad in i flocken, Älskar dig lilla mante min...


Vill tacka alla underbara vänner som stöttat mig genom den svåra tid, det har betytt oerhört mycket även om jag inte orkat svara på samtal och mess, ni är mer än guld värd!!!


Jag kommer alltid ha morfar i mitt hjärta <3 ALLTID.....Vila i frid älskade morfar!!!


Sista stunden är kommen...???

Detta känns som en evighetsstund som bara får alla att må dligt..morfar kämpar förgäves,, finns bara en enda utgång och det är döden..ändå kämpar han emot..har suttit på sjukhuset sen i onsdags, inte lämnat hans sida förutom göra sånt som man måste typ äta, duscha mm...jag är inte ensam, alla i familjen är där i mån det är möjligt, är hemma en sväng och matar katterna och försöker ta hand om dem en stund och packar skolböckerna så jag inte halkar efter i skolan nu när jag spenderar sista tiden med morfar..det är jobbigt att gå och vänta på något som man vet kommer att inträffa men man vet inte när...bara att han ska lida fram till dess..det tar kraft av oss alla att orka med och se detta..sjukhuset gör ju vad de kan men det kvittar för han lider ont iaf..om han bara kunde släppa taget så han slapp lida mer... jag önskar inte livet ur honom utan önskar att han slapp lida mer..när det inte finns en chans för honom i den här världen låt han få somna in... Madde och jag sov tillsammans i sjukhussängen brevid morfar natten till idag, känns skönt, fick prata om "världen" utanför sjukhusväggarna en stund, behöver det för att fortsätta orka den sista tiden...låt detta ta slut snart innan vi alla går in i väggen....

när Lotta kom på förmiddagen fick jag sova i 1,5 timme och vilken lycka det är att få sova riktigt en liten stund, känner mig pigg och fick en skön promenad nu på vägen hem, fick lukta lite på skogens olika erbjudanden, fick sol i ögonen, gjorde lite ont i början men sen bara njöt jag..åh frisk luft..ja om man nu kan kalla det men så mycket bättre än den sterila sjukhuslukten..blää känns som jag bott där sen 2005...sen Jimmy dog har det varit resor dit hela tiden till nu..jag är trött..riktigt trött psykiskt på allt detta..hinner aldrig hämta sig..vill bara få en liten chans att andas ut....
Men igår upplevde jag bland det skönaste det här året..duschen på sjukhuset...åh min kropp värkte och förmodligen har jag luktat bättre =) men fick ställa mig i duschen hur länge jag ville, jag bara stod där och andades ut..kände mig som en ny människa när jag kom ut där ifrån...jag frågade Madde på skämt om hon kunde klä på sig sin yrkesroll och sätta mig i duschstolen på sjukhuset och göra iordning mig för jag är helt slut...men jag lyckades själv ändå... så tar vi en dag i taget så ska vi nog lyckas klara detta med...Tur att jag har jehova och kan vända mig till honom...och sen alla fina människor som stöttar mig på olika sätt..ni är underbara!!!
Näe nu ska jag passa på att kela med mina smågrisar innan jag promenerar upp till sjukhuset igen.. Morfar sa genom syrgasmasken att jag aldrig fick lämna honom men det fanns ett undantag tack och lov...om mamma var där kunde jag få vara borta några timmar och försöka hinna med mitt eget liv..ska försöka pussla så jag kan gå på mötet imorgon eller åtminstone kunna ringa och lyssna på mötet....behöver det!!!

Love you!!!

I wont cry...

Promenad på promenad idag..blev 3 sträckor...var helt nya stiga och vägar jag aldrig gått på förut, var mest ute vid ett skogsparti, kändes underbart med naturdoften, färgerna, solen, tystnaden, motionen...jag gick och fundera på allt och inget, behöver rensa huvudet ibland..samlas en hel del skräp där... varit hos morfar två ggr på sjukhuset, han är så dålig så man nästan inte vet hur man ska bete sig för att vara uppmuntrande... :S men jag tar en dag i taget!! Sjukhuset gav oss råd att diskutera i familjen om Hospice, känns dubbelt det där..men å andra sidan vad är det för kvalitet på vardagen han har nu?

snart blir mitt hem fyllt av bebisar, såg en sammandragning förut på lilltjejen min, kan ju vara förvärkar men de borde komma inom en snar framtid, hon är sjukt gosig, dels för att hon har ont mitt lilla hjärta...hoppas förlossningen går bra, men både hon och jag har ju varit med förr...hon lyssnade inte till mina råd om att hålla på sig tills hon hittade en man som stannar och hjälper till med de små bebisarna...men men som den mor jag är så finns jag där för henne trots hennes inte alltför perfekta beslut....

Åh mitt hem luktar vanilj, bara det kan ju få mig till oanade höjder, jag är nöjd med det lilla, tror jag har sagt att jag gillar sånt som är smått, tror jag sa det till Sanna någon gång, kanske uttryckte mig lite fel, menade mer att jag gillar de små sakerna här i livet men i det här fallet pratade jag om en liten tant som gav stor känsla...

Är gatufesten i Sundsvall, jag som älskat och springa på sånt förr nu gör jag allt för att slippa, tycker det är dyngtråkigt, bara klämma runt med massa fyllisar, kolla på några artister som de ofta redan haft på Ikea gratis, plånboken blir tom rätt fort och när festen är över undrade vad man egentligen gjorde där...de saker jag faktiskt älskar med gatufesten är tivolit och att plocka nallar i de där klomaskinerna..NOTHING ELSE MATTERS... blev inte ens det i år.. men ska jag prioritera så är valet ganska enkelt..jag har någon som behöver mig och det är där jag ska vara så mycket som möjligt..vår tid tillsammans är snart slut...

Härom veckan grät jag halva natten över allt möjligt, det var väl situationen med morfar som utlöste det, med för lite sömn en längre period och mitt i natten kan allt kännas oövervinnerligt... jag sov hos morfar då och fick kväva gråten i handduken för ifall att han skulle lyckats ha somnat, inte skulle väcka honom..just då kände jag..Nej jag orkar inge mer, jag vill ge upp...men så bad jag länge och morgonen där på var jag omtömlad men fått ny styrka...jag klarade av en dag till och en dag till..sen kom den underbara sammankomsten och nu fast situationen ser ut som den gör med morfar är jag starkare än någonsin..jag hade aldrig klarat det här utan min tro, jag skulle aldrig klarat detta själv...Fantastiskt att det finns en Gud som ser mig, hör mig, hjälper mig, tröstar mig, älskar mig trots alla fel och brister jag har...men jag verkligen älskar Honom och jag vill aldrig släppa taget om Honom, så när jag känner att livet blir för svårt gäller det att hålla ut och be om styrka att hålla sig kvar.....

Nu spelas det roxette i bakgrunden..haha gammal skiva och det är dags att sova, har ju skola imorgon..ETIK som står på schema :D me like.... yeah yeah det var allt för idag!!  syns imorgon!! Sov gott!

"I wonder why happiness
Is so easily lost
All my dreams and expectations
Are turned into dust

I won't cry
I'm telling you that I won't cry
And even if I do, it's not because of you
I promise you that I won't cry

So hurt and defenseless
I'm left here on my own
I'm so scared that I'll miss you
so afraid of being alone

I won't cry
I'm telling you that I won't cry
And even if I do, it's not because of you
I promise you that I won't cry

You can't hurt me anymore
I wipe the tears from my eyes
this is over now forever,
and it's time to say goodbye

I won't cry
I'm telling you that I won't cry
And even if I do, it's not because of you
I promise you that I won't cry "

Yeah this is life...

Åkte ambulans idag..inte för min egen skull utan det var morfar, han är riktigt dålig..har suttit med han på sjukhuset hela dagen, de har stuckit sönder den lilla size zero morfar idag..konstigt nog känner jag mig starkare idag än på länge..jag vet att morfar kommer att dö men jag har hoppet och någonstans kommer det bli en lättnad för att han slipper lida mer... för det liv han har idag är inget liv....det gör mig så ont att se en självständig stark fin människa förvandlas till denne sjuke lille man.... ska snart gå och sova, ska upp på sjukhuset imorgon igen, tänkte passa på att plugga lite där emellanåt...

Till det andra livet så går det toppen, skolan känns toppen, Sanningen gör mitt liv bara bättre och bättre, lär mig mer om vad jag vill ha ut i livet och vem jag vill dela det med, lägenheten börjar bli underbar, det känns som MITT hem med mitt tjejiga rosa badrum... ska bli mormor snart (min underbara katt Diva smet ut på en kärlekstur och var borta 1,5 vecka vilket resulterade i noll p-piller så är hon med kids), men lite bebisar i hemmet är helt okej tills de ska till nya hem :P)

Sover skönare på nätterna, vilket underlättar allt faktiskt...har kommit ikapp i skolan nu trots att det varit så mycket med morfar och det är det bästa val av utbildning som jag gjort...har semester iaf 2 veckor i år..det blir vecka 29 och 30..då blir det sol och bada å pina colada ;P

Ska träna med Robin i sommar på SAK då friskis har värdelöst med tider som passar in på mitt liv, känns lite weard men om jag måste väla det eller ingen träning alls bli valet lätt..so here I come...and Robin to :D
min syrra är så grymt söt...stackarn hade tvättat sin mobil idag när hon ville vara snäll och hjälpa mor och far med tvätten..hon var så ledsen..först trodde jag det var hennes kamera som hon köpt för typ 7000...så jag blev nästan förskräckt för hennes skull för hon älskar ju det där med att ta bilder... ska försöka fixa en ny åt henne om hon inte lyckas få igång den (återuppliva)!!

Björn gustavsson är sockersöt och grymt rolig, han var med på parlamentet idag..I am lovin it!!!
Känns som jag tappat kärleksruset över Thomas...ja Järvheden alltså..han krossade mitt hjärta när han skaffade tjej *skrattar* nej men har inte haft tid och ett han bara för då slår hjärtat snabba slag...

Funderar på om jag ska bli med hund fram över...hmm men det är fortfarande bara en funderingsfas..måste se så det funkar med allt annat...men det skulle vara en grym upplevelse...men då får jag vänta med att skaffa barn :P haha EASY  when I ´m not married..but you don´t know for how long....

nu ett hett och långt bad sen bedtime!!
var rädd om er!!

RSS 2.0