R.I.P Älskade Morfar Bengt Olov Magnusson

idag 080710 så somnade han in, min älskade morfar, efter en hård kamp mot sjukdomar, min älskade lilla morfar dog mitt framför ögonen på mig, jag höll han i handen när han tog sitt sista andetag och jag fattade inte det jag såg..att livet bara försvann..min morfar försvann...en del av mig är så tacksam för att han får sluta lida och fick somna in i frid men en del av mig skriker av smärta för att förlorat honom, jag vet inte om någon förstår, jag hatar somrarna i den här ordningen, jag verkligen hatar dem... 2005 förlorade jag min lillebror, 2006 var det mormors tur, 2007 var det en vän till släkten, Patrik och 2008 blev det morfar och kamperna där emellan med mormor och morfar var outhärdliga..jag är så trött psykiskt, så trött på den här världen och vad den har att erbjuda..skulle vilja låsa in mig och vägra leva men då skulle inte jag fått dela minnen med dessa älskade människor som jag förlorat... och sen då och då händer det saker som ger stor lycka, så jag får helt enkelt inte ge upp, jag vill ju leva det riktiga livet och glömma det gamla...så kampen fortsätter..men jag är en aning trött, väldigt trött.....

Det tar enorm kraft av en att förlora hela sin trygghet, att bit för bit plockas bort, för varje person jag förlorat har en del av mig dött..för de jag förlorat är bland de som älskat mig mest, ovillkorlig kärlek där jag fick vara jag och var uppskattad för den jag var oavsett om jag gjorde fel, vilket jag gjort och gör ofta..men jag kände mig älskad, min trygghet fanns hos dessa människor....hela min barndom kretsar kring just dessa..jag var välsignad med några få människor som alltid stannat kvar i mitt liv, de flesta har nu försvunnit och det gör ont...så ont....jag tänker på Johannes 5:28,29 för att orka gå vidare, för att inte ge upp för smärtan jag känner, för att orka med en till dag och försöka göra den till något bra...


idag efter vi fått gråta ut en stund vid morfars sängkant, fått ge honom ett värdigt slut, efter att kysst hans panna och låtit tårarna välla ut så gick vi sakkta där ifrån, solen sken och världen rullade på som inget hade hänt...konstigt det där är...vi träffades på begravningsbyrån, vi hade letat upp samme person som var med och begravde min mormor, han var grym den där Håkan, så min moster hittade han igen fast han bytt byrå, tack och lov, han är UNDERBAR, tänk att kunna få skratta tillsammans, känna empatin från hans sida, att han gör hela situationen till något fint....jag tyckte han var speciell redan första gången men efter den här gången är jag såld... manlig men ändå så mjuk, humor och omtänksam...det kanske ärhans yrkesroll eller han som person helt enkelt..vilket som, mig kvittar det, han gjorde min dag lite lättare..men jag kom på mig själv att se att han inte hade någon vigselring..hur kan man ens tänka på det mitt i något sånt här..kanske var att mamma pratade så mycket om honom föraa gången och sa att det vore något för mig, men jag sa direkt att jag hade sett att han var gift ;)..men hmm kanske inte längre!!! What ever, det var inte det jag ville skriva om, men det var en komisk sak mitt i allt elände...


efter detta for vi allihopa, hela tjocka släkten upp till Norra berget, vi grillade, vi lekte, vi spelade kubb och sjung och skratta, vi gjorde allt detta för att få göra något fint av denna smärtsamma dag, vi jobbade på vår gemenskap och fick dela en fin kväll tillsammans där vi kunde stötta varandra i våran sorg...jag tror vi alla behövde det..efter 7 svåra dygn konstant på sjukhuset gjorde att det var underbart att bara se natur och känna frisk luft...det blev otroligt lyckat och självklart var min Mante med, ja Madelene kycklingben så klart..vi går igenom allt tillsammans, både gott och ont...jag är glad att jag funnit henne, hon blev liksom adopterad in i flocken, Älskar dig lilla mante min...


Vill tacka alla underbara vänner som stöttat mig genom den svåra tid, det har betytt oerhört mycket även om jag inte orkat svara på samtal och mess, ni är mer än guld värd!!!


Jag kommer alltid ha morfar i mitt hjärta <3 ALLTID.....Vila i frid älskade morfar!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0