AleahciM1981

Skulle vilja skrika, hur dum får man bli? Ja jag är ofullkomlig och gör misstag, men jag försöker göra någonting åt dem, förändra, handla...men varför ser du aldrig din del i någonting, spelar du dum eller är du så grymt trångsynt och förälskad i ditt eget väsen att du inte ser vad du gör????
Jag skulle kunna slå sönder någon sak bara för att få ur mig mina känslor, så starkt känner jag, men det skulle vara en förlust att förlora en sak för någon som beter sig så illa (och då gillar jag inte ens det materiella).... Jag tror inte på våld utan jag skriver istället....

Just idag sa jag upp bekantskapen med någon som gjort illa min familj många gånger med att bara vara sig själv och klaga på alla andras fel och brister men ALDRIG under dessa år han någonsin sagt förlåt eller ens erkänt att han har del i allt som gått snett, utan idiotförklarat alla andra och fastnat med offerkappan i cykelkedjan... han trampar på alla jag håller kär och leker någon slags maktkamp för att få som han vill och har sen mage att påstå att det är för att han vill göra min morfars sista vilja... själv skulle jag bara hålla käften för det var ju bara min morfar, det här var HANS Pappa och han var bröstarvinge och vi hade gått över huvudet på honom och tagit hans samtycke till hur, var och när Morfar skulle  begravas.. Ursäkta men på vilken planet var han när vi ALLA satt på begravningsbyrån och ALLA gav sitt samtycke innan pappret skrevs på.... ? Var vi inte alla där för att göra det sista för morfar, låta hans vilja få ske och låta han vila i frid?
Att misstro mig och mamma som varit där dag ut och dag in, att vi skulle hitta på vad hans sista vilja var, hur troligt är det? Jag fick inte gå in i lägenheten själv utan "besserwissern" för jag kunde ju ta något av värde....Fattar du inte att det som var av värde var Morfar, det var allt jag ville ha, men man känner andra bäst som man känner sig själv...jag skulle aldrig ta någonting...saker betyder ingenting för mig..du fick i princip allt materiellt, räckte inte det?

Nej du måste få bestämma in i det sista, men det du glömmer i allt det här är att du trampar på din egen fars vilja och att du inte kan se det gör att jag skäms....vart är ditt samvete? Tror du Min mor och jag bestämmer så som vi vill ha det, så att det är det som stör dig eller?
Men då ska du veta att det här är vad morfar sa att han ville och vad vi ville försöka göra för honom, lite svårt att han ska prata själv när han inte längre finns...
Det smärtar att se hur man kan komma och gästspela en vecka innan morfars död, låtsas som att du inte skitit i honom de senaste 8 månaderna när han legat sjuk..var fanns du då? var fanns du för att svara när morfar frågade mig och mamma varför hans son inte frågade något om honom eller hörde av sig? Vart var du när han frågade vad han gjort för fel? varför var du inte där då? Då hade du precis som vi vetat vad han ville.... rätt bekvämt att allt är DITT när det passar dig...

Och fick jag bestämma så skulle det inte vara på något av de sätt som bestämts, jag skulle gjort det helt annorlunda, men nu handlar det inte om min vilja utan vad morfar ville...Gör vad du vill, det får stå för dig, jag tror min morfar en dag kommer förstå mig, jag hoppas av hela mitt hjärta att du någon gång kommer till insikt och tar ansvar för din del, för din egen skull, för vad det gäller mig kan inget förändras om du inte ser det själv... men du ska inte göra min familj illa mer...
Väx upp och ta ansvar!! Sluta skylla alla fel på alla andra!!! Se din egen del!! Är det en slump att fler och fler tar avstånd från dig? Finns det ingenting du skulle behöva ändra på själv? om du inte kommer till insikt får väl vi idioter fortsätta våra patetiska liv och du får fortsätta leka offer när du trampar sönder alla med allt för stora skor, men då får du göra det utan oss i alla fall....

Tack och Godnatt!