AleahciM1981

Detta känns som en evighetsstund som bara får alla att må dligt..morfar kämpar förgäves,, finns bara en enda utgång och det är döden..ändå kämpar han emot..har suttit på sjukhuset sen i onsdags, inte lämnat hans sida förutom göra sånt som man måste typ äta, duscha mm...jag är inte ensam, alla i familjen är där i mån det är möjligt, är hemma en sväng och matar katterna och försöker ta hand om dem en stund och packar skolböckerna så jag inte halkar efter i skolan nu när jag spenderar sista tiden med morfar..det är jobbigt att gå och vänta på något som man vet kommer att inträffa men man vet inte när...bara att han ska lida fram till dess..det tar kraft av oss alla att orka med och se detta..sjukhuset gör ju vad de kan men det kvittar för han lider ont iaf..om han bara kunde släppa taget så han slapp lida mer... jag önskar inte livet ur honom utan önskar att han slapp lida mer..när det inte finns en chans för honom i den här världen låt han få somna in... Madde och jag sov tillsammans i sjukhussängen brevid morfar natten till idag, känns skönt, fick prata om "världen" utanför sjukhusväggarna en stund, behöver det för att fortsätta orka den sista tiden...låt detta ta slut snart innan vi alla går in i väggen....

när Lotta kom på förmiddagen fick jag sova i 1,5 timme och vilken lycka det är att få sova riktigt en liten stund, känner mig pigg och fick en skön promenad nu på vägen hem, fick lukta lite på skogens olika erbjudanden, fick sol i ögonen, gjorde lite ont i början men sen bara njöt jag..åh frisk luft..ja om man nu kan kalla det men så mycket bättre än den sterila sjukhuslukten..blää känns som jag bott där sen 2005...sen Jimmy dog har det varit resor dit hela tiden till nu..jag är trött..riktigt trött psykiskt på allt detta..hinner aldrig hämta sig..vill bara få en liten chans att andas ut....
Men igår upplevde jag bland det skönaste det här året..duschen på sjukhuset...åh min kropp värkte och förmodligen har jag luktat bättre =) men fick ställa mig i duschen hur länge jag ville, jag bara stod där och andades ut..kände mig som en ny människa när jag kom ut där ifrån...jag frågade Madde på skämt om hon kunde klä på sig sin yrkesroll och sätta mig i duschstolen på sjukhuset och göra iordning mig för jag är helt slut...men jag lyckades själv ändå... så tar vi en dag i taget så ska vi nog lyckas klara detta med...Tur att jag har jehova och kan vända mig till honom...och sen alla fina människor som stöttar mig på olika sätt..ni är underbara!!!
Näe nu ska jag passa på att kela med mina smågrisar innan jag promenerar upp till sjukhuset igen.. Morfar sa genom syrgasmasken att jag aldrig fick lämna honom men det fanns ett undantag tack och lov...om mamma var där kunde jag få vara borta några timmar och försöka hinna med mitt eget liv..ska försöka pussla så jag kan gå på mötet imorgon eller åtminstone kunna ringa och lyssna på mötet....behöver det!!!

Love you!!!