En dag i taget...
Det är kämpigt det här med morfar och allt som varit innan som dyker upp..får inte sova på nätterna och när jag väl somnar så är det mardröm efter mardröm, precis som hjärnan bearbetar allt som hänt för det är samma känsla i drömmarna..rädsla, hjälplöshet och smärta...inatt drömde jag om att morfar hade fått någon injektion så han var inte död, utan nu fick han plågas ett tag till och vi åkte hela tiden och skulle ta hand om honom och det blev bara värre och värre...till och med i drömmen gick man som på minor för man visste att vilken dag som helst dör han på riktigt..och mitt i drömmen så är vi ständigt på sjukhus och jag ska försöka rädda livet på massa olika människor..bland annat en liten för tidigt född flicka..men hon dör.... inte konstigt att när man väl vaknar vill man somna om igen och hoppas få sova med ro...
Känner att jag isolerar mig mer och mer från omvärlden, inte för att någon gjort mig något dumt utan helt enkelt för att jag knappt orkar med att kliva upp, det känns så tomt utan mormor morfar och Jimmy...hur kunde det bli så här så snabbt?
Men jag lyckas med små saker i vardagen och det gör mig glad, måste se till att orka läsa eller åtminstone närvara vid mötena så jag får uppmuntran och kraft till att gå vidare, att börja om igen..jag har ju klarat det förr....
Älskar mitt hem, min borg,jag har inte fått till det riktigt som jag vill ha det men jag älskar det ändå..jag trivs där (om man bortser från flertalet grannar), själva läget, lägenheten och känslan är underbar..min kattbebisar som kom lite oväntat förgyller min vardag..de är småmirakel som ligger där och knuffar varandra och ibland håller om varandra... Maloues kom tillbaka igår efter jag varit på långpromenad och letat henne...jag blev riktigt orolig, hon brukar aldrig försvinna mer än en dag bara... men nu är hon tillbaka där hon ska vara... jag lyckades ta mig upp och göra iordning mig, ska på mötet vid 16, känns jättebra, missade det igår...tog en promenad bort till Skb och hälsade på far och syrran (mamma jobbar så flitigt) så nu sitter jag där innan mötet börjar....
Psycho ligger och tittar på mig med sina stora gulgröna ögon och undrar varför jag irriterar honom med att slå frenetiskt på tangenterna för att få ur mig lite känslor...känner mig pigg nu när jag väl tagit mig i kragen....ska väl försöka käka lite kyckling och sen börja promenera upp till RS..jadå det här ska bli en bra dag!!!
27 dresses,¨såg den för 2:a gången igår och den är lika bra... jag verkligen ÄLSKAR komentaren "-Det här känns precis som att få veta att min favoritsång handlar om en smörgås!" Störtskön..jag skrattade där i min ensamhet högt och länge..grannarna lär ju trott att jag var galen..vad skönt att få skratta och åt en sån där komentar också... sen kärleken i filmen är grym...jag är så typiskt lik henne, blir kär i den där "George" när den rätte är någon helt annan... tur att man blivit medveten om det så man kan göra någonting åt det hela...jag vill inte ha någon "George" =)
Snick snack, tjenixen, tack och hej leverpastej! hahahaha Shan Atci har rätt..vilka otroligt löjliga uttryck vi svenskar har för oss..jag är nog inte "svensk" i hjärtat....
Känner att jag isolerar mig mer och mer från omvärlden, inte för att någon gjort mig något dumt utan helt enkelt för att jag knappt orkar med att kliva upp, det känns så tomt utan mormor morfar och Jimmy...hur kunde det bli så här så snabbt?
Men jag lyckas med små saker i vardagen och det gör mig glad, måste se till att orka läsa eller åtminstone närvara vid mötena så jag får uppmuntran och kraft till att gå vidare, att börja om igen..jag har ju klarat det förr....
Älskar mitt hem, min borg,jag har inte fått till det riktigt som jag vill ha det men jag älskar det ändå..jag trivs där (om man bortser från flertalet grannar), själva läget, lägenheten och känslan är underbar..min kattbebisar som kom lite oväntat förgyller min vardag..de är småmirakel som ligger där och knuffar varandra och ibland håller om varandra... Maloues kom tillbaka igår efter jag varit på långpromenad och letat henne...jag blev riktigt orolig, hon brukar aldrig försvinna mer än en dag bara... men nu är hon tillbaka där hon ska vara... jag lyckades ta mig upp och göra iordning mig, ska på mötet vid 16, känns jättebra, missade det igår...tog en promenad bort till Skb och hälsade på far och syrran (mamma jobbar så flitigt) så nu sitter jag där innan mötet börjar....
Psycho ligger och tittar på mig med sina stora gulgröna ögon och undrar varför jag irriterar honom med att slå frenetiskt på tangenterna för att få ur mig lite känslor...känner mig pigg nu när jag väl tagit mig i kragen....ska väl försöka käka lite kyckling och sen börja promenera upp till RS..jadå det här ska bli en bra dag!!!
27 dresses,¨såg den för 2:a gången igår och den är lika bra... jag verkligen ÄLSKAR komentaren "-Det här känns precis som att få veta att min favoritsång handlar om en smörgås!" Störtskön..jag skrattade där i min ensamhet högt och länge..grannarna lär ju trott att jag var galen..vad skönt att få skratta och åt en sån där komentar också... sen kärleken i filmen är grym...jag är så typiskt lik henne, blir kär i den där "George" när den rätte är någon helt annan... tur att man blivit medveten om det så man kan göra någonting åt det hela...jag vill inte ha någon "George" =)
Snick snack, tjenixen, tack och hej leverpastej! hahahaha Shan Atci har rätt..vilka otroligt löjliga uttryck vi svenskar har för oss..jag är nog inte "svensk" i hjärtat....
Kommentarer
Trackback
