AleahciM1981

Kan låta helt weard, jag skulle förmodligen hållt med själv om jag nu inte stenhårt börjat tro på att det faktiskt finns... Det återstår att se vad som händer och vad framtiden har att visa..men bara tron på att det fortfarande finns äkta kärlek gör mig glad och sårbar.... Återkommer om detta längre fram....

Idag var jag i skolan och det kändes bra, började med en morgonpromenad på 1 h timme, sen var det veckosamling (hahaha låter som man går på mellanstadiet), sen hade vi lektion i att kommunicera och sånt tycker jag är grymt kul, för ibland är det som talar två helt olika språk fastän vi använder svenska båda två eller allihopa... Vi hade en del övningar och självklart hamnar jag med klassens penntroll..jag tycker absolut inte illa om henne, men jag måste säga att jag har så svårt för henne för hon pratar värre än en duracellkanin och egentligen inget sammanhang...vet inte om alla hästar finns i hagen där eller om hon bara har svårt att föra sig socialt..men samtidigt tycker jag så synd om henne för ingen orkar egentligen umgås med henne...så då får jag dåligt samvete och försöker ändå..hamnade i samma grupp som henne vid en övning och det gick faktiskt bra.... men sen när läraren stod och prata om det här med blickar och kroppsspråk, att detta ingår i kommunikationen, så tar han ett exempel om man skulle möta på en björn i skogen, men sen gick han vidare med undervisningen och efter en halvtimme avbryter hon, penntrollet, med att säga "- Jag har sett på tv att om man träffar på en björn i skogen ska man titta han i ögonen och säga med bestämd röst, lugn och fin, lugn och fin!" sen slutar hon.... och så jag då smart Michaela som inte kan hålla tillbaka skratt någonsin...jag satt och kvävde skrattet men det gick inge vidare..tårarna rann nerför kinderna av det bubblande skrattet..jag såg att jag inte var ensam..den här kvinnan kan inte beskrivas hon måste upplevas... totalt harmlös är hon men så speciell.... men det är bra för mig för jag behöver träna på tålamod...

Skolan går bra i övrigt också även om jag känner enorm press..om 4,5 månad är utbildningen klar och då ska jag hinna med 5 veckors praktik på antingen barnkliniken eller prematuren, ska bli hur kul som helst, ÄLSKAR barn....jag har cirka 12 kurser kvar som jag ska hinna läsa klart :S

Ja just det, begravningen blev otroligt vacker, min första borgerliga begravning, eftersom morfar hade gått ur svenska kyrkan, och jag måste säga att det var den bästa jag varit på...det var en man som hette Lennart som pratade om Morfar, han var så bra på att prata och gjorde det med värme...han läste inte mitt brev men hade använt sig av massor av det, sen talade han om för alla att jag skrivet det här brevet och rekomenderade att alla läste det, inte nog med att det blev en perfekt stund att minnas morfar på....vi fann ett sätt att hitta tillbaka till min morbror igen och det betydde mer än jag någonsin kunnat förstå....vi höll om varandra och allt kändes bra...tårarna rann för oss båda...först var det han och mamma som hittade tillbaka..själv stod jag och tvekade en stund om jag skulle glömma allt som varit, men så kändes det så självklart, det spelar ingen roll längre, livet är för kort och alla har vi våra fel och brister, nu är vi alla vänner igen och det är det viktigaste, att familjen håller ihop, vi har väl inte haft de bästa förutsättningarna att få ha de bra och hålla ihop men kärleken är starkare än allt...som håkan från begravningsbyrån sa..."- Jag har kommit på vad ni lider av! Syskonkärlek!"...det sista han sa innan han gick var att han tycker verkligen om oss alla...haha snacka om att knyta vänskapsband på de mest märkliga ställena...men vi har haft han vid de 2 senaste begravningarna...sen går det inte att komma ifrån, min släkt är knasig på alla sätt och vis, men vi är förenade i äkta Kärlek och har inte svårt att öppna oss för andra människor....alla som har ett ärligt hjärta är välkommen in i vår flock men var beredd, gör du illa en av oss får du hela flocken på dig :D

Fick ett msn- meddelande förut idag, det stod "-Hej Micha BH!" haha det var min kompanjon moster Ann-Charlotte aka Swetlana, för er som inte fattar vad jag pratar om är det så att hon och jag med flera brukar uppträda på våra släktfester och annat och det numret har varit kraftigt eftertraktat...roligast var väl när min morbror fyllde 40 år och vi uppträdde..hon hade lånat en lacktopp och när hon stod där och sjöng och dansa slet sig en av hennes bröst...HAHAHAHAHAHA inspelat och allt...inför alla kovlands hockey grabbar och allt...succeé med andra ord...Mitt namn är för att jag fått gjort låten "-det gör ont!" med Lena PH så många gånger att jag förvandlats till Micha BH :D
Nu när jag pratar om våra fester kom jag att tänka på mammas bröllopsfest..haha min andra moster lotta, hon var dels riktigt utspökad till La dolce vita med mammas killkompis Johan som hade mina vita stilettklackar och min kortaste kjol...de var ju grym men bäst var när Lotta kom in som Di leva, flumdansen och vattenkannan med massa små glitterstjärnor i...oslagbart...nu när jag tänker efter har vi haft det grymt kul fast vi haft det svårt...men vi har haft varandra och det ska vi fortsätta med och vara rädd om....

"Mama, I found someone
Like you said would come along
He's a sight, so unlike
Any man I've known
I was afraid to let him in
'Cause I'm not the trustin kind
But now I'm convinced
That he's heaven sent
And must be out of his mind

Mama, he's crazy
Crazy over me
And in MY life is where he says
He always wants to be
I've never been so INLOVED
He beats all I've ever seen
Mama, he's crazy
He's crazy over me

And, Mama, you've always said,
"Better look
before you leap"
Maybe so, but here I go
Lettin' my heart lead me.
He thinks I hung the
moon and stars
I think he's a livin' dream
Well, there are men
But ones like him
Are few and far between"