Nya tag, du kan inte kalla mig för svag!!!
Nu är förkylningen borta och inget hindrar mig från träning, kändes underbart igår, tog promenaden från mig till sporthallen, vilket tog ca 1 timme, sen 1 timme på klättermaskinen eklusive vattenpauser..brände 560 kalorier på trappmaskinen :P nice! Sen gick jag hela vägen hem och där fick jag 1 timme till..var så där härligt mör i hela kroppen..Love it!!! I am back!!! på gymmet var det en konstig snubbe med solbrillor på sig men jag tänkte inte så mycket på honom mer än att han hade glasögon på sig när han tränade..men så kommer en annan snubbe fram till mig på trappmaskinen, han frågade "-Du är det där din snubbe, han med solglasögonen?" Jag skrattade till och nekade bestämt.."Nehe sa han lite förvånad, han sitter och ju och försöker få uppmärksamhet från dig hela tiden!" "-jaså sa jag det har jag inte tänkt på!" sen gick han..och muttrade om hur knäpp man får vara som har solglasögon på sig inne...HAHAHAHAHA ja man ska aldrig bli förvånad över något längre nu för tiden...
efter promenaden hemma sticker Madde ut huvudet och frågar om jag vill komma in och käka tacopaj med henne och Micke, så jag tackade jag och det var hur gott som helst, Madde är kunglig liten hemmafru, Love her, sen kollade vi på en film med Will Smith som superhjälte, den var faktiskt superbra, jag var lite skeptiskt till det hela med superhjälte men älskar ju Will Smith så tänkte jag ger den en chans..i början kläckte jag väl ur mig komentaren "- Är det här en komedi eller?" För jag trodde den skulle vara seriös, men den var både och så tyst nu Michaela :P
Nu springer bebisarna omkring lite här och där, man kan hitta dem överallt, de är bedårande de små liven, Maloues går mest omkring och småfräser, hon är lite skrajsen för dem och den överbevakande mamman Diva sitter ju som en hök och bara väntar på att få attackera någon, ifall de tittar lite snett på småbebisarna hennes.. Love them..
Nu på förmiddagen ringde min kära lilla moster Lotta, hon ska ju flytta till nytt boende i bålsta och packade ner massa saker och hittade en lapp från mormor som dog 2006, det var så fint skrivet till lotta från henne, så Lotta kände sig lite ledsen och ville prata, vi pratade om massa saker, kändes skönt att få diskutera det som varit, utbyta tankar och känslor, hon ska sova hos mig när det är dags för begravningen på fredag, känns lite konstigt för jag har inte fattat än att morfar är borta men så här blev jag med mormor också, jag vågade inte släppa fram det då heller... jag minns ju hur ont det gjorde när lillebror min dog, jag har aldrig varit med om något så smärtsamt, rädd för att känna så igen för då tappade jag fotfästet helt, jag minns inte de första 6 månaderna efter Jimmys död, det är bara som ett svart mörker.. men jag kan inte stänga in allt utan jag får låta lite i taget komma..jag har ju hoppet så jag kommer inte förlora fotfästet den här gången...
Tack för alla underbara familjemedlemmar och vänner jag har omkring mig, ni gör min vardag så mycket ljusare...men mest av allt tackar jag Jehova!!!
efter promenaden hemma sticker Madde ut huvudet och frågar om jag vill komma in och käka tacopaj med henne och Micke, så jag tackade jag och det var hur gott som helst, Madde är kunglig liten hemmafru, Love her, sen kollade vi på en film med Will Smith som superhjälte, den var faktiskt superbra, jag var lite skeptiskt till det hela med superhjälte men älskar ju Will Smith så tänkte jag ger den en chans..i början kläckte jag väl ur mig komentaren "- Är det här en komedi eller?" För jag trodde den skulle vara seriös, men den var både och så tyst nu Michaela :P
Nu springer bebisarna omkring lite här och där, man kan hitta dem överallt, de är bedårande de små liven, Maloues går mest omkring och småfräser, hon är lite skrajsen för dem och den överbevakande mamman Diva sitter ju som en hök och bara väntar på att få attackera någon, ifall de tittar lite snett på småbebisarna hennes.. Love them..
Nu på förmiddagen ringde min kära lilla moster Lotta, hon ska ju flytta till nytt boende i bålsta och packade ner massa saker och hittade en lapp från mormor som dog 2006, det var så fint skrivet till lotta från henne, så Lotta kände sig lite ledsen och ville prata, vi pratade om massa saker, kändes skönt att få diskutera det som varit, utbyta tankar och känslor, hon ska sova hos mig när det är dags för begravningen på fredag, känns lite konstigt för jag har inte fattat än att morfar är borta men så här blev jag med mormor också, jag vågade inte släppa fram det då heller... jag minns ju hur ont det gjorde när lillebror min dog, jag har aldrig varit med om något så smärtsamt, rädd för att känna så igen för då tappade jag fotfästet helt, jag minns inte de första 6 månaderna efter Jimmys död, det är bara som ett svart mörker.. men jag kan inte stänga in allt utan jag får låta lite i taget komma..jag har ju hoppet så jag kommer inte förlora fotfästet den här gången...
Tack för alla underbara familjemedlemmar och vänner jag har omkring mig, ni gör min vardag så mycket ljusare...men mest av allt tackar jag Jehova!!!
Kommentarer
Trackback
