AleahciM1981

Let the sun refuse to shine
It won't be long before the days are brighter
If every step's an uphill climb, oohh
Carry on until they feel much lighter
For all the clouds up in the sky, oohh
For all the teardrops in our eyes

If he should ever come our way
Dry the tears and look somewhere above him
Might be easier to say than to do
But just pretend that you no longer love him
When your back's against the ropes, oohh
When you miss someone the most

It can get only get better
Be still my heart
It can only get better
We've come this far
It can only get better
I know it hurts
For what it's worth
It can only get better

Idag gör det ONT... man gör val att antingen handla eller inte göra det, idag valde jag att inte handla och det slutade i att min syster kollade mig i ögonen och sa att hon hatade mig och aldrig skulle prata med mig mer, vad man än tycks göra så blir det fel, jag är så trött på att känna mig värdelös hur jag än försöker...ibland känner jag mig så ensam, jag kan inte gå till mormor och morfar längre och få tröst och få vara ledsen, jag kan inte prata med Jimmy heller, han sa aldrig att han hatade mig, de finns inte här...de är borta och det gör så ONT..... Jag vill inte heller göra mamma mer ledsen heller, hon blir bara förstörd av att se mig ledsen....Jag vet att jag har Jehova men just nu behöver jag en fysisk tröstande kram från någon som förstår mig..vissa dagar är allt så mycket svårare....idag är en sån dag....
Mamma har ringt flera gånger och det är så svårt att hålla tillbaka gråten, men hon är så ledsen ändå, hon behöver inte min gråt med....

Och så är jag så arg på min biologiska pappa innerst inne, varför har han aldrig funnits här? tänk om han funnits i mitt liv och brytt sig, kanske att det varit lite lättare, kanske jag sluppit söka en bekräftelse på att jag duger av män när det egentligen hela tiden har handlat om brist på bekräftelse av min egen far, tack och lov har jag insett det och blivit bättre, men nog sitter det djupt ändå....för jag kan inte låta bli att undra varför han inte är delaktig i mitt liv? han kan ju uppenbarligen vara en pappa till sina andra barn? Har han aldrig undrat vem jag är som människa? Farmor och farfar har ju varit den bindande länken till att vi träffats över huvud taget, nu har jag inte sett han på flera år, och gången innan det var det också flera år....Vi har träffats och han är jättesnäll när jag är där men han vet fortfarande inte ett dugg om mig...Mamma har alltid pratat bra om pappa och uppmuntrat mig att lära känna honom, nu är jag 27 år och vet inte hur jag ska lyckas med det och vet inte heller om jag orkar....

Jag har pratat med tezzan min om mina val i det förflutna när det gäller män, vad sjuka val man gjort och vad mycket smärta jag skulle kunna undvikit om jag visste det jag vet idag, ibland blir jag äcklad av mitt förflutna, hur jag kunde sjunka så lågt, att sätta noll värde på mig själv och försökte bli den person som den andre ville ha, jag förstår om andra inte satte värde på mig då, jag gjorde ju inte det själv...men det där är mitt gamla jag, jag måste inse att jag lämnat det bakom mig, visst bär man med sig ärr från förr men det där är inte jag längre....så om någon där ute ens funderar på om "gamla Michaela" finns kvar så säger jag bara..GLÖM DET! aldrig att jag vill tillbaka till det liv jag levt, jag har en jobbig dag idag men mitt liv har inte varit bättre i den bemärkelse hur jag valt att leva och vara som person... det som jag inte kan styra över är det som ger mig smärta idag, att jag förlorat nästan alla jag håller kär, de finns inte mer, det är något jag inte kan hjälpa att det gör ont, men jag har ett hopp och en tro som gör att jag komme rklara den här dagen också, imorgon kommer allt kännas lättare, men skönt att få ur sig sådant som gör ont.....

Jag är öppen av mig, kommer inte leka mystisk för det är jag inte, jag kommer aldrig vara någons dröm utan det enda jag kan bli är någons verklighet....

Nu ska jag torka tårarna och gå ner i tvättstugan!
Tyck inte synd om mig, jag har bara en dålig dag!!!
Tack!