"-Hur svårt kan det va?"
"-se mig, hör mig, rör mig......Hur svårt kan det va?" Ja det är Lindas sång det =) men hon spelas i min cd-spelare och jag tycker vissa låtar är så där klämkäcka...
nu är jag hemma, känns skönt, har flängt runt i en veckas tid, hit och dit, så mycket man vill hinna med och sen har man ett socialt behov med..men nu behöver jag en dag att bara vara hemma, städa, mysa med katterna, tvätta, plugga i lugn och ro.....
Men mitt i allt är det som en tagg i hjärtat, fick läsa hela min lillebrors utredning eftersom den är nedlagd helt.... jag vill skrika, gråta och kasta sönder någonting för det gör så grymt ont...den smärtan är inget att leka med... jag vet att jag inte kan göra något åt ondska och orättvisa men jag är ingen robot som kan stänga av mina känslor kring allt detta... är vissa människors liv mindre värda, hur kan vissa myndighetspersoner sova lugnt om natten utan det minsta samvete? Är de så avtrubbade att de gör skillnad på folk och folk....? vem ger dem rätten att avgöra vem som är bra eller inte?
Utredningen är under all kritik, jag skäms åt deras vägnar.... jag får tacka för all tid de lagt ner på en människas liv (ironi)...min lillebrors liv..... känns tryggt att de tar saker och ting på allvar... skulle kunna skriva ut hela utredningen och visa massa fel och brister....det som gör mest ont är inte det faktum att det finns så ruttna människor som är onda rätt igenom som kan göra precis vad som helst (det visste jag redan)...min besvikelse är störst till dessa myndigheter som tar sig rätten att avgöra vems liv som är mer värt än någon annans...Får inte poliser lära sig att att ett missbruk är inte allt en människa är? Det handlar om en människa, med ett namn, med drömmar, mål, känslor, tankar, en bakgrund..... ingens liv är mindre värt än någon annans... men hämnden är inte min...det är verkligen inte det...men jag kan hata orättvisorna, ondskan och fördomarna..... ni kommer aldrig att kunna skada min bror mer, ni har gjort tillräckligt....!!!!!
Nu har jag fått spy ur mig lite galla kring detta!!!!!
*tar ett djupt andetag*
MÅSTE läsa ikväll så jag får rensa bort min förtvivlan.. för det finns ett underbart hopp, utan all skit och ondska som finns här på jorden...jag längtar till den dagen...Det går inte ens att förstå hur det kommer att kännas när allt ont är borta.... men det är verkligen något att kämpa för...Utan Sanningen skulle jag inte ha någonting att leva för, för även om man har människor som älskar en och som man älskar tillbaka så skulle jag inte orka leva under de här förhållandena på jorden...det blir bara värre och värre...jag kan inte vara lycklig så länge som det finns så mycket lidande, sjukdom, död, orättvisor och likgiltighet.....men jag kan känna på lite av den framtida lyckan genom att vara helt övertygad om att allt kommer bli bra...vi vet bara inte vilken dag men det är egentligen oväsentligt för det kommer ske den dagen det är menat att ske på.... hoppas bara att den kommer snart!!!
Nu ska jag springa ner i tvättstugan igen!! yeah!!!
nu är jag hemma, känns skönt, har flängt runt i en veckas tid, hit och dit, så mycket man vill hinna med och sen har man ett socialt behov med..men nu behöver jag en dag att bara vara hemma, städa, mysa med katterna, tvätta, plugga i lugn och ro.....
Men mitt i allt är det som en tagg i hjärtat, fick läsa hela min lillebrors utredning eftersom den är nedlagd helt.... jag vill skrika, gråta och kasta sönder någonting för det gör så grymt ont...den smärtan är inget att leka med... jag vet att jag inte kan göra något åt ondska och orättvisa men jag är ingen robot som kan stänga av mina känslor kring allt detta... är vissa människors liv mindre värda, hur kan vissa myndighetspersoner sova lugnt om natten utan det minsta samvete? Är de så avtrubbade att de gör skillnad på folk och folk....? vem ger dem rätten att avgöra vem som är bra eller inte?
Utredningen är under all kritik, jag skäms åt deras vägnar.... jag får tacka för all tid de lagt ner på en människas liv (ironi)...min lillebrors liv..... känns tryggt att de tar saker och ting på allvar... skulle kunna skriva ut hela utredningen och visa massa fel och brister....det som gör mest ont är inte det faktum att det finns så ruttna människor som är onda rätt igenom som kan göra precis vad som helst (det visste jag redan)...min besvikelse är störst till dessa myndigheter som tar sig rätten att avgöra vems liv som är mer värt än någon annans...Får inte poliser lära sig att att ett missbruk är inte allt en människa är? Det handlar om en människa, med ett namn, med drömmar, mål, känslor, tankar, en bakgrund..... ingens liv är mindre värt än någon annans... men hämnden är inte min...det är verkligen inte det...men jag kan hata orättvisorna, ondskan och fördomarna..... ni kommer aldrig att kunna skada min bror mer, ni har gjort tillräckligt....!!!!!
Nu har jag fått spy ur mig lite galla kring detta!!!!!
*tar ett djupt andetag*
MÅSTE läsa ikväll så jag får rensa bort min förtvivlan.. för det finns ett underbart hopp, utan all skit och ondska som finns här på jorden...jag längtar till den dagen...Det går inte ens att förstå hur det kommer att kännas när allt ont är borta.... men det är verkligen något att kämpa för...Utan Sanningen skulle jag inte ha någonting att leva för, för även om man har människor som älskar en och som man älskar tillbaka så skulle jag inte orka leva under de här förhållandena på jorden...det blir bara värre och värre...jag kan inte vara lycklig så länge som det finns så mycket lidande, sjukdom, död, orättvisor och likgiltighet.....men jag kan känna på lite av den framtida lyckan genom att vara helt övertygad om att allt kommer bli bra...vi vet bara inte vilken dag men det är egentligen oväsentligt för det kommer ske den dagen det är menat att ske på.... hoppas bara att den kommer snart!!!
Nu ska jag springa ner i tvättstugan igen!! yeah!!!
Kommentarer
Trackback
