Min stackars lillasyster

Vi skulle gå ut med hundarna på långpromenad, vi hann gå ner till hamnen och där fanns ett enormt berg av snö, nazlie började klättra för att leka med Ilska, jag stod nedanför med lillan medans de busade högt där uppe på snökullen, sakta började jag gå med lillan när jag hör hur syrran skriker till, hon ramlade och gjorde illa foten, jag skyndar mig mot henne där hon ligger i snön, jag känne rmig panikslagen men vill inte visa henne det för hon blir så lätt orolig, hon försöker ställa sig på foten, men det gör för ont och hon är yr i huvudet, ingen av oss har någon mobil, inte en människa syntes till, ingen pulka man kunde låna och dra henne på, jag försökte bära henne på ryggen, men det gick inge vidare, jag hade iaf gärna fortsatt försökt men syrran är envis (känner igen det där), men lilla stackaren lyckas halta hem, huga vad svullen hennes fot var, tycker så synd om henne, det gör så svinigt ont det där, nu har jag lindat in den åt henne....så gick det kvällsäventyret...

själv är jag trött som ett as, liksom hängig, någon konstig förkylning som inte lämnat min kropp helt, sov några timmar på dagen så jag skulle orka gå på mötet ikväll, var mycket bra tal, gick rakt in i hjärtat... var i tjänst med Nicole idag också, men träffade inte så många hemma, bättre lycka nästa gång...

Nu är det dags för sängen, orkar liksom inte hålla ögonen öppna mer nu... tack och sov så gott!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0