AleahciM1981

Hahaha där är jag helt lost in space, jag kan inte ta komplimanger, känner mig obekväm, vill bara försvinna från platsen där komplimangen kom ifrån, fattar inte varför jag är totalt retarded på den punkten, har lättare att ta kritik...
Nu på förmiddagen när jag gjorde iordning mig för tjänsten så såg jag att min bonuspappa kollade med en sån där uppskattande blick, så jag frågade lite snäsigt vad han tittade på, han svarade att det var för han tyckte jag var fin, så typ sökte han instämmande bekräftelse från mamma och säger, visst är hon som en prinsessa... vad gör jag..nästan hånskrattar för att jag inte kan ta emot den komplimangen, den kan inte landa rätt någon gång..känner mig ibland som jag har någon pansardräkt på mig, det bara rinner av mig, lägger inte ens något värde i det, jag vill inte vara så...

Lite senare så hör jag mamma prata med sin chef, om mig, angående sommarjobb, hon funderade kring ifall de behövde fler, vilket de gjorde, så frågar chefen hennes hur jag är och mamma säger underbar, jag småskrattar på toan för mig själv, det är ju sådant som mammor säger och tycker, jag tyckte bara det var lite knasig beskrivning inför ett sommarjobb, och även om jag inte kan ta åt mig så tycker jag mammas sätt är så underbart, inte tillgjort eller krystat, det bara kommer naturligt från henne, hon stannade inte upp att tänka på vad hon kanske borde lägga fram för egenskaper jag har... Föräldrar är otroliga varelser.... älskar mina <3

Min syrra är MIN, endast min, hon är min bästa vän, hon förstår mig som få kan, jag kanske inte förstår henne lika bra, men jag försöker, jag älskar henne, skulle vilja ha mer syskontid bara....

Nu är det dags att ta på sig ytterkläder för nu är det tjänst som gäller, först lanttjänst, sen en middagpaus, sen tjänst med Anna-Karin, sen VT hos Henke, kan det bli bättre liksom?
Jo visst kan det men jag är nöjd med det som är :P

Over and out!!!