Out of my hands
Har jobbat kväll, näst sista passet som personlig assistent, känns bra för jag trivs inte så ska bli skönt att ha sista dagen imorgon 7-15, ska snart krypa ner i sängen, ska bli varmt och gosigt.. har sett en så underbar dokumentär om Martinas liv, en helt underbar människa med down syndrom, jag blev så rörd och tagen över denna person, självklart mamman hennes också och hennes bror, det är skrämmande vilken människosyn det finns i samhället, vilken människa kan avgöra vad som är normalt? Alla är vi människor med samma värde, ska det vara så svårt egentligen?
Jag älskar att se sådana här dokumentärer, det får en att vakna till, att beröras, omvärdera saker och ting, rannsaka sig själv hur man själv beter sig och sånt, det behövs...
Jag älskar Milows röst, har hört flera låtar, så skön röst, det är också något underbart att upptäcka saker man gillar som man inte greppat ännu, för att man inte riktigt har tid eller är öppen för det just då...
Är inne i en period då jag håller mig en hel del för mig själv, saknar mina älskade familjemedlemmar som inte längre finns här hos oss, det är jobbigt när det kommer de här stunderna, de senaste åren passerar som en egen dokumentär i huvudet, många smärtsamma scener som nästan etsar sig fast, men så blir känslan så stark att det spränge rut tårar och nästan i samma ögonblick så tar jag ett djupt andetag, stänger av och går vidare, fokuserar på framtiden.... det är precis som låten "Out of my hands"...
Träffade Johan på bussen och vi skrattade och pratatde om att vara singel, vi började asgarva för hur ska vi kunna ha en partner liksom, man har ju redan problem med sig själv, man behöver inte dubbel trubbel... nog för att det mest var skämt, så var det också en gnutta sanning med...har man fullt upp med sig själv så kan det bli svårt att öppna sitt liv för en duo... eller så kan man säga som Martina i dokumentären när en kille frågade varför hon inte kunde vara hans tjej.. "- Nej jag tycker bäst om mig själv!!" hahahaha underbara kvinna!!!
Nej nu får ni alla sova gott, jag ska iaf göra ett försök..tack och hej!!!
Jag älskar att se sådana här dokumentärer, det får en att vakna till, att beröras, omvärdera saker och ting, rannsaka sig själv hur man själv beter sig och sånt, det behövs...
Jag älskar Milows röst, har hört flera låtar, så skön röst, det är också något underbart att upptäcka saker man gillar som man inte greppat ännu, för att man inte riktigt har tid eller är öppen för det just då...
Är inne i en period då jag håller mig en hel del för mig själv, saknar mina älskade familjemedlemmar som inte längre finns här hos oss, det är jobbigt när det kommer de här stunderna, de senaste åren passerar som en egen dokumentär i huvudet, många smärtsamma scener som nästan etsar sig fast, men så blir känslan så stark att det spränge rut tårar och nästan i samma ögonblick så tar jag ett djupt andetag, stänger av och går vidare, fokuserar på framtiden.... det är precis som låten "Out of my hands"...
Träffade Johan på bussen och vi skrattade och pratatde om att vara singel, vi började asgarva för hur ska vi kunna ha en partner liksom, man har ju redan problem med sig själv, man behöver inte dubbel trubbel... nog för att det mest var skämt, så var det också en gnutta sanning med...har man fullt upp med sig själv så kan det bli svårt att öppna sitt liv för en duo... eller så kan man säga som Martina i dokumentären när en kille frågade varför hon inte kunde vara hans tjej.. "- Nej jag tycker bäst om mig själv!!" hahahaha underbara kvinna!!!
Nej nu får ni alla sova gott, jag ska iaf göra ett försök..tack och hej!!!
Kommentarer
Trackback
