AleahciM1981

det går nästan inte en dag att den där rädslan gör sig påmind, nästan så jag försöker förbereda mig på att det är just så det kan bli, och det gör ont och jag mår dåligt, jag vill inte förlora min mamma, det är den rädslan jag brottas med hela tiden, jag vet inte hur jag skulle klara det, är rädd att det ska brista, bli för mycket med allt som tidigare hänt, jag ser ju hur hon mår både fysiskt och psykiskt och det är inte alls bra, känner att jag mer drar mig ifrån henne för det gör för ont att vara nära, och hon i sin tur tror att jag är arg på henne, men egentligen handlar det om att jag är arg på situationen och känner mig maktlös, jag vet inte vad jag kan göra för att hjälpa längre, detta gör mig trött och rädd...

Alla delar i livet är inte lätta, men utan Sanningen skulle jag inte orka, mitt liv skulle inte ha någon mening, jag skulle inte ha något att kämpa för, jag skulle inte ha något hopp, jag skulle inte ha tron på att en dag ganska snart så kommer allt ställas till rätta, så tack vare Sanningen orkar jag fortsätta även när det är som svårast, det finns ju så mycket att glädjas över redan nu, som att Sandra och Louise döpte sig på kretsmötet, helt underbart, gissa om tårar rann ner för kinderna, blev mycket känslor.

Snart ska jag ut i tjänsten med Nicole, vi ska försöka träffa vårt blivande studium, ska bli spännande, sen ska vi dela ut inbjudningar. Lite senare ska jag få hjälp med att flytta de sista grejerna från lägenheten, ska bli skönt, vill komma där ifrån helt....

Ha en fin dag!