Kan kortison vara lösningen?
Var hos doktorn igår, var så rädd att jag var skakis, så har jag varit sen tonåren när jag ska till doktorn, tycker det är så obehagligt, fick en ny manlig läkare så jag fick dra hela historien igen, han klämde på fötterna och berättade om alternativen: Att vänta ut tills det går över av sig själv vilket kan ta upp till 2 år eller prova kortisonspruta?
Bara att jag ska gå så här i typ 1,5 år till, det kommer jag aldrig att palla, så jag frågade mer om kortisonet, han sa att de varit rätt frikostig med sånt förut men att de är försiktigare med det idag, för det finns en del risker med det, man kan få bristningar i foten, det kan blidas knölar i foten och inget av detta går att göra något åt..kul tänkte jag, det är en chansning, välja mellan pest eller kolera..jag valde då att ta spruta i högerfoten för att se om det hjälper, dumt att riskera både fötterna till ingen nytta... gjorde konstigt ont, jag låg och bet mig i fingret, tur att det gick ganska fort... ändå fick jag bedövning, sen när jag skulle gå på foten kändes det riktigt konstigt, hälen var ju fullsprutad med kortison som låg som en stenhård boll, det gjorde inte ont då för bedövningen satt ju kvar, dock kände jag knapp foten så bara det gjorde det obehagligt att gå... fick rådet att ta det lugnt med foten och inte överanstränga den, sen sa han lycka till och hoppades detta skulle funka..gör det så ska jag beställa tid för nästa fot...
Så nu har jag vaknat och kortisonbollen har spridit ut sig över hela hälen, bedövningen är borta, jag vill inte ropa hej förens jag kommit över bron, men det känns mycket bättre, lite svårt att gå riktigt på foten, men det är ju för att jag gått fel under hela tiden nu när fötterna smärtat, har liksom gått på utsidan av fötterna, av den anledningen ska jag gå till sjukgymnast och stretcha och träna upp benen, det har slitit på vaderna och hälsenorna att gå fel, men doktorn menar att det får ju bli när båda fötterna är klar och det börjar kännas helt bra! Snälla Snälla Snälla låt detta vara lösningen!!!
Mamma satt ute i väntrummet, kändes tryggt att hon var där ifall något skulle hända så skulle hon vara där på några sekunder, vad skadad man är, är en riktig mammagris, men jag är trygg med henne och har alltid varit, jag är så tacksam att hon alltid ställer upp!!!
Idag blir det bara att ta det lugnt och vila, ska skicka mitt tal till Jennie, gjorde om det igår, sen är jag sugen på att ta ett bad, får se hur jag gör, kan bli en dusch med, får se vad som händer senare....
Bara att jag ska gå så här i typ 1,5 år till, det kommer jag aldrig att palla, så jag frågade mer om kortisonet, han sa att de varit rätt frikostig med sånt förut men att de är försiktigare med det idag, för det finns en del risker med det, man kan få bristningar i foten, det kan blidas knölar i foten och inget av detta går att göra något åt..kul tänkte jag, det är en chansning, välja mellan pest eller kolera..jag valde då att ta spruta i högerfoten för att se om det hjälper, dumt att riskera både fötterna till ingen nytta... gjorde konstigt ont, jag låg och bet mig i fingret, tur att det gick ganska fort... ändå fick jag bedövning, sen när jag skulle gå på foten kändes det riktigt konstigt, hälen var ju fullsprutad med kortison som låg som en stenhård boll, det gjorde inte ont då för bedövningen satt ju kvar, dock kände jag knapp foten så bara det gjorde det obehagligt att gå... fick rådet att ta det lugnt med foten och inte överanstränga den, sen sa han lycka till och hoppades detta skulle funka..gör det så ska jag beställa tid för nästa fot...
Så nu har jag vaknat och kortisonbollen har spridit ut sig över hela hälen, bedövningen är borta, jag vill inte ropa hej förens jag kommit över bron, men det känns mycket bättre, lite svårt att gå riktigt på foten, men det är ju för att jag gått fel under hela tiden nu när fötterna smärtat, har liksom gått på utsidan av fötterna, av den anledningen ska jag gå till sjukgymnast och stretcha och träna upp benen, det har slitit på vaderna och hälsenorna att gå fel, men doktorn menar att det får ju bli när båda fötterna är klar och det börjar kännas helt bra! Snälla Snälla Snälla låt detta vara lösningen!!!
Mamma satt ute i väntrummet, kändes tryggt att hon var där ifall något skulle hända så skulle hon vara där på några sekunder, vad skadad man är, är en riktig mammagris, men jag är trygg med henne och har alltid varit, jag är så tacksam att hon alltid ställer upp!!!
Idag blir det bara att ta det lugnt och vila, ska skicka mitt tal till Jennie, gjorde om det igår, sen är jag sugen på att ta ett bad, får se hur jag gör, kan bli en dusch med, får se vad som händer senare....
Kommentarer
Trackback
