Sugen?
Det är kvällens fråga.. JA självklart är jag sugen på andliga läckerheter, vad trodde du? :P hahaha ordet "vuxenskönt" låter en aning snuskigt men ändå lindrigare än andra saker, jag skrattar fortfarande av tanken på ordet, från förra veckan var ordet vuxenmys som nu rättats till, till då vuxenskönt.... hystersikt roligt när de som brukar lysnna ofta till mamas nya kille berättar olika delar från programmet...
Kom typ nyss hem från VT, roligt var det, gillar Sannas stil, hon går inte att beskrivas, hon måste upplevas, kul att det är så många på nu för tiden på VT, bara att komma dit och träffas betyder mycket för mig...
Imorgon händer det, då blir det sprutor och jag är skraj egentligen livrädd, mest för följderna, haha min mor ska följa med, ja jag är 27 år men jag HATAR att gå till doktorn och är rädd för sprutor när de ska sättas i mig, jag förväntar mig det värsta men hoppas på det bästa..ni får veta imorgon hur det har gått... förstår att ni knappt kan vänta :D
Min Lillasyster har fixat min blogg idag, tyckte den blev fin, hon är så duktig och snäll, jag älskar henne, hon är min bästa vän, inte för att hon är min syster utan för att gått igenom så mycket saker tillsammans, vi dömer inte varandra, vi älskar varandra och ställer upp för varandra i vått och torrt, klart vi bråkar då och då, men har märkt att bråken har avtagit vilket är lättande för bland det värsta jag vet är att bråka med henne, det gör ont i hjärtat då, på riktigt, hon kommer alltid vara min lilla ögonsten hur tjurig och irriterad hon än må vara vid vissa tillfällen...
Jag tänker på de jag förlorat, som inte finns längre hos mig, jag saknar dem så oerhört och mitt sätt att hantera det blir att inte tänka på dem, rättare sagt att försöka att inte tänka på dem, oftast lyckas jag men jag tror inte det är min egen förtjänst utan Jehova, för jag har bett så mycket att jag ska fokusera på allt det bra och inte fastna i sorgen och saknaden av Jimmy, Mormor och Morfar, utan när jag tänker på dem så ska jag tänka på uppståndelsen och allt fint vi ska uppleva då tillsammans...men ibland kommer det som hemska filmscener om det som hänt och då vill jag lägga mig i fosterställning och bara gråta, skrika, det gör så ont, jag kommer aldrig i denna tingens ordning glömma när jag fick se min lillebror på en bår helt blå och kall, helt livlös, där låg min familjemedlem, min bror, som jag älskat´sen han föddes, han som gick och höll mig i handen och inte ville släppa fast jag egentligen ville leka med mina kompisar, den lilla killen med de ljusa lockarna som grät till Oliver och gänget när den sista kattungen inte blev vald, han som skrek när jag ville att mamma skulle läsa min favoritbok "Pricken" för att han bara grina för att Pricken kände sig udda och oälskad.... där låg mammas kära son, Nathalies bror och soulmate, det var ju de två som skulle hålla ihop mot världen, det var min älskade bror som låg där.... jag kan inte glömma... bilden är etsad vid min hornhinna, allt som oftast lyckas jag tränga bort det men ibland går det inte..då rinner tårarna, hjärtat blöder, men jag vänder mig till Jehova och jag får tröst..varje gång....
Idag vet jag att det finns bara en sak som är det värsta som kan hända mig, att jag skulle förlora Sanningen, utan det finns ingenting, jag har ingenting om jag inte har Sanningen, döden är ingenting i mina ögon när Jehova lovar en uppståndelse för de döda, ja visst kan jag känna sorg, saknad, förtvivlan över det som hänt, men det är inte slutgiltigt, döden kan inte förstöra framtiden, det är ett ont som vi drabbas av nu men den kommer att förintas och de vi förlorat kommer att få liv igen, bara det löftet borde få vilken människa som helst att älska Sanningen, ändå så är Sanningen så mycket mer och mer ändå.. Jehova är så fantastisk så det går inte att förstå, jag försöker men det är så stort, så underbart, jag slutar inte att förundras av denna oslagbara kärlek och vishet Han visar oss människor, det Han gjort för oss, det Han gör och det Han kommer att göra! Vi är så oförtjänta detta ändå ger Jehova oss allt gång på gång...
Vad är du villig att ge tillbaka?
Kom typ nyss hem från VT, roligt var det, gillar Sannas stil, hon går inte att beskrivas, hon måste upplevas, kul att det är så många på nu för tiden på VT, bara att komma dit och träffas betyder mycket för mig...
Imorgon händer det, då blir det sprutor och jag är skraj egentligen livrädd, mest för följderna, haha min mor ska följa med, ja jag är 27 år men jag HATAR att gå till doktorn och är rädd för sprutor när de ska sättas i mig, jag förväntar mig det värsta men hoppas på det bästa..ni får veta imorgon hur det har gått... förstår att ni knappt kan vänta :D
Min Lillasyster har fixat min blogg idag, tyckte den blev fin, hon är så duktig och snäll, jag älskar henne, hon är min bästa vän, inte för att hon är min syster utan för att gått igenom så mycket saker tillsammans, vi dömer inte varandra, vi älskar varandra och ställer upp för varandra i vått och torrt, klart vi bråkar då och då, men har märkt att bråken har avtagit vilket är lättande för bland det värsta jag vet är att bråka med henne, det gör ont i hjärtat då, på riktigt, hon kommer alltid vara min lilla ögonsten hur tjurig och irriterad hon än må vara vid vissa tillfällen...
Jag tänker på de jag förlorat, som inte finns längre hos mig, jag saknar dem så oerhört och mitt sätt att hantera det blir att inte tänka på dem, rättare sagt att försöka att inte tänka på dem, oftast lyckas jag men jag tror inte det är min egen förtjänst utan Jehova, för jag har bett så mycket att jag ska fokusera på allt det bra och inte fastna i sorgen och saknaden av Jimmy, Mormor och Morfar, utan när jag tänker på dem så ska jag tänka på uppståndelsen och allt fint vi ska uppleva då tillsammans...men ibland kommer det som hemska filmscener om det som hänt och då vill jag lägga mig i fosterställning och bara gråta, skrika, det gör så ont, jag kommer aldrig i denna tingens ordning glömma när jag fick se min lillebror på en bår helt blå och kall, helt livlös, där låg min familjemedlem, min bror, som jag älskat´sen han föddes, han som gick och höll mig i handen och inte ville släppa fast jag egentligen ville leka med mina kompisar, den lilla killen med de ljusa lockarna som grät till Oliver och gänget när den sista kattungen inte blev vald, han som skrek när jag ville att mamma skulle läsa min favoritbok "Pricken" för att han bara grina för att Pricken kände sig udda och oälskad.... där låg mammas kära son, Nathalies bror och soulmate, det var ju de två som skulle hålla ihop mot världen, det var min älskade bror som låg där.... jag kan inte glömma... bilden är etsad vid min hornhinna, allt som oftast lyckas jag tränga bort det men ibland går det inte..då rinner tårarna, hjärtat blöder, men jag vänder mig till Jehova och jag får tröst..varje gång....
Idag vet jag att det finns bara en sak som är det värsta som kan hända mig, att jag skulle förlora Sanningen, utan det finns ingenting, jag har ingenting om jag inte har Sanningen, döden är ingenting i mina ögon när Jehova lovar en uppståndelse för de döda, ja visst kan jag känna sorg, saknad, förtvivlan över det som hänt, men det är inte slutgiltigt, döden kan inte förstöra framtiden, det är ett ont som vi drabbas av nu men den kommer att förintas och de vi förlorat kommer att få liv igen, bara det löftet borde få vilken människa som helst att älska Sanningen, ändå så är Sanningen så mycket mer och mer ändå.. Jehova är så fantastisk så det går inte att förstå, jag försöker men det är så stort, så underbart, jag slutar inte att förundras av denna oslagbara kärlek och vishet Han visar oss människor, det Han gjort för oss, det Han gör och det Han kommer att göra! Vi är så oförtjänta detta ändå ger Jehova oss allt gång på gång...
Vad är du villig att ge tillbaka?
Kommentarer
Postat av: Tessan
Det finns så mycket kärlek i dig!!!! P & K
Trackback
