När ingen vet
" Du känner dig helt transparant
Sliten och grå sådär ointressant
Tänk om dom visste hur det var
Att stå där ensam kvar
När ingen vet när ingen ser din ensamhet
När ingen anar vad som sker, när ingen vet
När ingen håller dig hårt då är det kallt
Det är tomt när ingen vet "
Är nere i en inre svacka, den här kom plötsligt, den är djup och jag känner mig trött och ensam, funderar på att ta upp min kuratorkontakt igen, det är ju självkänslan som är där och ställer till det för mig, sen är det tusen andra saker som bara känns för mycket, har man ingen känslomässig ork känns det mesta som jättehinder som man knappt kan ta sig över, känns som jag är lam i benen men som ändå ska springa 100 m häcklöpning.. Det sliter sönder mig att jämt känna att jag inte gör tillräckligt, att jag inte gör det så bra som jag borde, att jag borde vara bättre, bli bättre, jag går ständigt med dåligt samvete över att jag inte är eller gör som jag borde och som jag vill vara ....
Sen som ett brev på posten kommer allt som varit och dyker upp så allt så klart ska kännas tyngre, "somnade" med tårarna rinnandes ner för kudden för då kom bilder upp i huvudet på min lillebror som jag såg han, andra gången på bisättningen, jag såg alla de där stygnen igen efter obduktionen, jag såg den där livlösa kroppen ligga där, det som en gång varit min lillebror...och jag kunde till och med känna den där lukten av en kyld kropp fast det idag är snart 5 år sedan....... har inte haft de där bilderna i huvudet på länge så det är ju klara tecken på att jag inte mår bra eller är det för att jag pressat undan allt jobbigt utan att bearbeta färdigt och nu börjar det "pysa" ut ordentligt, allt det här kommer när det känns som jag står still, när jag känner mig trött, har tappat ork, när jag känner mig svag..... när jag springer funkar jag bättre, men vem orkar vara ständigt på språng?
Hatar att känna så här.........
Sliten och grå sådär ointressant
Tänk om dom visste hur det var
Att stå där ensam kvar
När ingen vet när ingen ser din ensamhet
När ingen anar vad som sker, när ingen vet
När ingen håller dig hårt då är det kallt
Det är tomt när ingen vet "
Är nere i en inre svacka, den här kom plötsligt, den är djup och jag känner mig trött och ensam, funderar på att ta upp min kuratorkontakt igen, det är ju självkänslan som är där och ställer till det för mig, sen är det tusen andra saker som bara känns för mycket, har man ingen känslomässig ork känns det mesta som jättehinder som man knappt kan ta sig över, känns som jag är lam i benen men som ändå ska springa 100 m häcklöpning.. Det sliter sönder mig att jämt känna att jag inte gör tillräckligt, att jag inte gör det så bra som jag borde, att jag borde vara bättre, bli bättre, jag går ständigt med dåligt samvete över att jag inte är eller gör som jag borde och som jag vill vara ....
Sen som ett brev på posten kommer allt som varit och dyker upp så allt så klart ska kännas tyngre, "somnade" med tårarna rinnandes ner för kudden för då kom bilder upp i huvudet på min lillebror som jag såg han, andra gången på bisättningen, jag såg alla de där stygnen igen efter obduktionen, jag såg den där livlösa kroppen ligga där, det som en gång varit min lillebror...och jag kunde till och med känna den där lukten av en kyld kropp fast det idag är snart 5 år sedan....... har inte haft de där bilderna i huvudet på länge så det är ju klara tecken på att jag inte mår bra eller är det för att jag pressat undan allt jobbigt utan att bearbeta färdigt och nu börjar det "pysa" ut ordentligt, allt det här kommer när det känns som jag står still, när jag känner mig trött, har tappat ork, när jag känner mig svag..... när jag springer funkar jag bättre, men vem orkar vara ständigt på språng?
Hatar att känna så här.........
Kommentarer
Postat av: Sanna
:( tänker massor på dig. och tycker synd om. många kramar!
Trackback
