Kindly unspoken

" People steal, they cheat and lie
For wealth and what it will buy
Don't they know on the judgement day
That their gold and silver will melt away

I'd rather be in a deep, dark grave
And know that my poor soul was saved
Than to live in this world in a house of gold
And deny my God and doom my soul "

Denna lördag har varit full av blandade känslor, allt från glädje, lärorikt, sorg, frustration, gemenskap, ensamhet, kärlek, rädsla mm...tror den innehöll allt... just nu känner jag mig som en mixad kompott, som någon skakat om hela mig och allting liksom bara snurrar, får inte grepp just nu om något, just denna stund är oerhört jobbig...
Hur ska jag försöka orka ge styrka till andra när jag själv är så trött mentalt, ibland känns det som det aldrig tar slut på elände på nära håll, det finns inte ens pauser längre, förr avlöste problemen varandra och med åtminstone några korta uppehåll, men nu är det intensivt och bara ibland som just idag känns allt så omtumlande...

Jag önskade jag kunde ge mamma det hon behöver, göra henne lycklig men jag kan inte, jag vet inte längre hur jag ska göra för att det ska bli styrka för henne, jag är trött själv känslomässigt, jag är ute på den där                  " brottningsmattan" och kämpar, sen ser man åt olika hörn där de står människor som jag älskar och kämpar sina strider, jag försöker inifrån brottningsringen att hjälpa dem utanför men det känns som jag inte når fram och fokus på "brottningmattan" blir sämre, så jag blir trött....jag vet att det snart kommer att kännas bättre men det är inte " a walk in the park ", det är det inte för någon........

Nu ska jag gå och sova om jag kan...........



"Fake it until you make it"


Kommentarer
Postat av: S

Tror du behöver komma ifrån stan. (Jag kan ha fel, och det kan vara av själviska syften jag säger det. Men jag tror inte det.) Bara din mamma kan göra din mamma lycklig. Klart familjen alltid ska älska en och stötta en - vilket du är otroligt fenomenal på att göra! Men hennes lycka är INTE ditt ansvar. Vet att du vet det. Men ibland kanske man måste påminnas utifrån? Kraaam!

2010-02-14 @ 01:09:40
URL: http://patchoulie.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0