AleahciM1981

Efter två dagar med dubbelpass, sitter jag hemma vid datorn och njuter av lugnet..vanlijljusen är tända både här och där, resten är nedsläckt, myskläder och Hello kitty tofflorna har åkt på, sminket av, vinglaset är fyllt med Yellow Tale, Melissa Horn sjunger i bakgrunden, jag andas in, jag andas ut och låter mig känna...avslappning....

".. sen en tid tillbaka har jag känt mig svag, och försökt att vara nån till lags. Ja man kämpar för en plats som passar både här och där, och snart har man glömt vem man är... "

Ibland funderar jag på att skriva en bok om mitt liv men så inser jag, vem sjutton skulle köpa den liksom??, kanske bara skriva en bok mer för grejens skull, självterapi, men hur skulle jag skriva, detaljerat?, vad jag lärt mig och hur jag gjort det? ska jag skriva de roliga minnena?, de tragiska?, de smärtsamma?, de djupa?, de ytliga?
Vad skulle boken heta? vad skulle vara en klockren titel på min bok?
Skulle man kunna använda en låttitel?
Det lär ju visa sig om jag någon gång får för mig att skriva boken :P

Just nu spelar jag "Bed of roses", jag gillar den, den är fin, han har skön röst Bon Jovi men funderar lite, är jag oromantisk som inte drömmar om rosblad i sängen? inte min grej, tror jag skippade lektionerna om romantik i livets skola, kanske jag är romantisk utan att veta om det =) eller inte, men man kan ju ha olika sätt att uppleva vad som är romantiskt och inte... nybäddade sängar och vaniljljus sjunger ingen om, men det tycker jag har hög mysfaktor... =)

Jag har funderat mycket på den sista tiden när det gäller att uppleva och känna kärlek, vad som gör att man faller för varandra, vad som krävs, vad man har att erbjuda osv...

Jag kanske inte har den bästa självkänslan, jag är definitivt inte någon drömkvinna, jag kanske är för på och känslosam, men trots alla fel och brister så har jag insett att jag är äkta, jag är den jag är, självklart jobbar jag ständigt på att förbättras, men jag varken tänker eller vill ändra på det som verkligen är jag och kan jag inte bli uppskattad och älskad för just det, så är jag mer än gärna utan kärlek, för jag vill kunna vara jag och att det är just det som gör att just denne någon ÄLSKAR just MIG.... jag kan tycka det finns många sådana där "ultimata kvinnor" som tycks ha allt att erbjuda, de har "allt" som är värdefullt i Sanningen, de har verkligen något att erbjuda... många gånger känner jag att jag också önskat att jag var just så, att jag vore så där "fin" både på utsidan och insidan, som känns sådär ren och oskuldsfull, men så inser jag att jag aldrig kommer bli så, jag har varit på en helt annan väg och det har satt djupa spår, även om jag ändrat bana så kommer jag alltid förstört den där möjligheten att få vara så där som de jag anser är de "ultimata kvinnorna" är...

Men så tröstar jag mig med att det förflutna bara visat var man varit, det bestämmer inte vart man ska.. men det är så här jag känner, jag kanske säger för mycket om det ena än det andra, men det här är jag...



Nu återgår jag till mig eget hemmamys med mig själv och vinglaset...ha en trevlig fredag!!!