AleahciM1981

Tappat lusten till att skriva, olikt mig, det är ju mitt sätt att ventilera, bekänna, berätta, förklara, försvara eller bara babbla, mår oftast mycket bättre när jag väl skrivit, precis som jag börjat bearbeta det jag tänker och känner... som de flesta vet så har jag varit och är fortfarande i någon slags svacka/kris, men det börjar ljusna, små steg och bättre planering så ska det bli bra alltihopa, sen är vissa dagar lättare än andra, vissa är så svåra så det känns som man är fast i en mardröm som aldrig vill riktigt sluta...

Men här är jag iaf, vingklippt och sårad, but still standing och jag ger inte upp kampen....

Har haft 2 lediga dagar och det har varit helt underbart, hade glömt bort riktigt hur det känns att verkligen få vara ledig, dock blir det lätt så att det är 1000 saker man ska försöka hinna med så man blir lätt stressad och det är just sånt jag ska passa mig för som läget är idag, men det har gått bra, åter tillbaka i min mans famn, Helex i alla dess former, livsnjutning men ingenting är gratis, i mitt fall är själva kortet gratis men det hårda arbetet som träningen kräver får jag allt kosta på själv och jag är faktiskt stolt att jag håller i med allt det här, för kroppen kommer jag inte överens med annars, bara när jag tränar samarbetar vi, mitt mentala jag och min kropp, annars är det mest stridigheter, hatar "kängurupungen", jag vet att det så småningom kommer ge med sig med fortsatt träning men nu lever jag med det och det får mig att må dåligt, fast inte sämre än innan, så allt är bättre nu...

Bara bita ihop, fortsätta, sen så ska det bort och aldrig mer tappa karaktären, för det man inte har i karaktären får man ha i benen och jag vill inte bli en dålig Fru Forrest Gump =)

Igår på vår trevliga familje/släktträff hos Nazlie gick det illa, min älskade lillasyster gjorde illa foten rejält, huga min lilla bumbibjörn, hon som var så glad och skulle skutta föll illa, vad jag tyckte synd om henne, det gick dock bra ändå, hade ju kunnat blivit brutet men ack så illa ändå... hon drar till Stockholm iaf lillkämpen, kommer sakna henne massor =( <3
Har dessutom varit härligt att ha moster och kusin här hemma i Sundsvall, vi har hunnit skratta en hel del =)

Har varit förkyld, hostig och snorig som värsta äcklet i en vecka och det är snart helt över...good =) Bromhexin smakar skit och näsan är söndersprayad, it´s enough, It´s over!!!

Var på mötet i lördags och det kändes underbart, hemma igen, där jag ska vara, där jag mår bra, fick massa kramar och inte massa frågor om hur jag mår och det var skönt för just nu orkar jag inte prata om det och snart är det sammankomst och det behöver jag mer än någonsin..*längtar*

I helgen jobbar jag nätter, får se om det blir lugnt eller livat =) den 30:e ska jag på premiären och se Eclipse, ser fram emot den, har väntat länge på 3:e filmen nu =)

Sen tänker jag avsluta dagens blogginlägg med att sända varma tankar till min arbetskompis som fått svåra besked idag, det känns i hjärtat, det berör verkligen! Jag hoppas verkligen att det kan gå bra, hoppet är ju det sista som överger människan!!! <3

Tack för mig, den galna i vardagen, mitt namn är just Michaela...