Döden, döden, döden....

Är så spyless på döden, personer och djur som står en så nära dör en efter en, jag är så sjukt trött på att behöva gråta floder över att ha förlorat ännu en som man älskar, jag är less på att känna att hjärtat mitt är på väg att brista sönder, för varje ny person som dör river det inte bara upp nya sår utan alla gamla också..... Karlssons klister funkar inte längre för att försöka sätta ihop bitarna till mitt hjärta... så innerligt trött på att se mina nära och kära som fortfarande är vid liv få lida....

Idag var det vår älskade Lillans tur att få "somna in", 16 år gammal, en kär familjemedlem som blev tvungen att avlivas för att hon var så sliten i kroppen, nästan inget fungerade på slutet, hon fick inte lida en dag till så vi tog beslutet att låta henne få "somna in", Jag och Syrran åkte upp till Veterinärhuset, blev bra mottagen och det gick snabbt för vår lilla kämpe, jag såg knappt någonting när hon slöt sina ögon och tog sista sucken, tårarna sprängde ur ögonen och rann nerför mig och på golvet, vågade inte möta min lillasysters blick för jag visste att hennes hjärta också höll på att gå sönder, vi tog med Lillan hem, sen gick jag och Kenth en långpromenad, hittade en fin plats vid vattnet där vi begravde henne...hon älskade ju att fiska och bada så det fick bli där, jag pussade henne på huvudet och lindade in henne i filtarna, sen la jag ner henne....efter en stund la kenth över all jord och allt såg nästan ut som innan, men vi vet att en älskad familjemedlems kropp ligger begravd där, vi vet att hennes liv tog slut idag, marken kan se orörd ut men vi i våra hjärtan är berörda och bedrövade.... R.I.P Lillan <3

Ja välkommen in i mitt liv och sätt er och pussla med mina hjärtbitar, allt känns trasigt, allt är öppet och naket igen, allt med min lillebror, mormor och morfar är tillbaka, jag vet att om ett tag stänger jag automatiskt igen allt, förtränger, förtränger, förtränger till den höga grad att jag nästan inte minns, då kan jag andas ut, slappna av fortsätta vardagen som inget någonsin hänt.... men jag är så trött, om ni bara visste vad trött jag är i hjärtat..nu vill jag bara göra en "Mormor"..SOVA bort allt och kanske imorgon så känns allt lite lättare!!!

Kommentarer
Postat av: Lena

ÄLSKAR DIG gumman!!! Finns alltid här om du behöver mig. KRAM

2010-05-25 @ 22:35:11
Postat av: Agnetaa

Förstår att Du bearbetar en massa sorg nu Michaela! Det är bra, för även om det gör så ont, så ont, så tror jag dessvärre att detta är nödvändigt. Annars läggs det lock på och det känns bra ett tag, men det ligger inkapslat, som en svulst, tills ytterhöljet spricker igen. Bättre att bearbeta det "onda" så att det krymper till ett litet ärr. Först då slutar det värka. Jehova kommer att läka Dig. "Tjata" på honom, dvs sträck ut Din hand och prata, prata. Jag finns också här och många med mig. Älskar Dig! Aggisen

2010-06-02 @ 18:25:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0